MALMÖ. Studien bygger på intervjuer enskilt och i grupp med 11
ungdomsrånare i åldern 15–17 år, samtliga pojkar med invandrarbakgrund och
hemmahörande i Malmö.
Ungdomarna uppger att de oftast rånar svenskar eftersom det är lättast. I
intervjuerna använder de ord som ”rädda”, ”mesiga” och ”dumma” för att
beskriva sina svenskfödda offer. En pojke säger att ”svenskar gör ingenting
och de ger oss bara sakerna, de är så mesiga”.
Ett gemensamt drag hos de intervjuade är att de ser på sina handlingar som
en livsstil. Men de planerar sällan sina attacker, utan rånar spontant när
tillfälle ges.
Metoderna som används är olika. Ibland är de trevliga i början för att
invagga sina offer i falskt förtroende, ibland hotar de med stryk eller
visar en kniv.
En av pojkarna i studien exemplifierar den aggressiva hållningen i
förhållande till andra grupper i en mening som har fått ge namn åt studien:
”När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna.”
Av intervjusvaren framgår att rånen i första hand inte utförs för att komma
över pengar. Drivkrafter är istället spänningen och tillfredställelsen över
att få utöva makt. Så här uttrycker en av pojkarna det:
”Makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken
och pussa mina fötter.”
De flesta rånar utanför det egna närområdet och i grupp. Endast två av de
intervjuade har vid något tillfälle utfört rån självständigt.
Ett utmärkande drag hos ungdomarna i studien är också en känsla av
tillkortakommande. De upplever hopplöshet och missmod över att bli anklagade
även för handlingar de inte varit delaktiga i.
Att skapa egna regler och normer och att ge sig på ”svenskar” blir ett sätt
för dem att vända förödmjukelsen, menar uppsatsförfattaren.
– Man kan inte dra några generella slutsatser utifrån vad elva ungdomar
säger. Men det är ändå häpnadsväckande att deras upplevelser är så
samstämmiga trots att jag har intervjuat dem vid olika tillfällen, säger
Petra Åkesson.