Sydsvenskan känner sedan flera år till mannen som vapenhandlare. Vi
möter vapenhandlaren en kväll i ett öde garage i ett av Malmös
miljonprogram. Garaget är låst för fordon och en bra mötesplats. Man ser
ankommande personer på långt håll. I ena änden står några killar. Vi håller
oss bakom ett betongfundament.
– Äh, det är bara några småungar som röker på, säger mannen vi stämt träff
med.
Han är i fyrtioårsåldern. Har ett jobb inom servicenäringen. Men säger sig
dessutom sälja vapen sedan femton år tillbaka. Allt fler beväpnar sig, anser
han. Våldssituationen och att gärningsmännen inte blir inlåsta har lett till
en spiral av rädsla, beväpning, och nya dåd, är hans analys.
– När något händer, när man vill slå tillbaka, då struntar man i följderna.
– Alla sorter köper från mig. Det är inte bara yrkeskriminella. Det är såna
som har företag, som betalar svart. De har mycket kontanter och tycker att
de behöver en pistol om de ska lämna över pengar till någon. Det kan vara
såna som aldrig har hållit i en puffra. De köper ett vapen för 40 000.
– Och det är småbarn, ungar som också vill ha vapen. Men jag säljer inte till
dem.
Varför inte?
– Jag säljer inte billiga grejer. Mina kostar ganska mycket.
Det går att få en pistol i Malmös undre värld för några tusen.
– Det är sån skit från Jugoslavien. Alltså, om någon skjuter mot dig och du
skjuter ett skott och sen klickar vapnet – du är död. Jag kan inte ha såna
grejer. Jag säljer bara riktiga märken som Glock och Smith and Wesson.
Dyrare saker från 15 000 till 100 000.
– Vet du att den fungerar när du behöver den så betalar du hellre mer. Du vet,
det är som med en restaurang, om maten alltid är bra, då går du dit igen och
du säger till alla dina vänner att det stället är bra.
Öresundsbron pekas ut som den självklara vägen in för vapen i Malmö och
Sverige. Avlagda armépistoler från krigen på Balkan som tas in i handbagaget
på bil- eller bussresenärer sägs av tull och polis vara sättet som nästan
alla vapen kommer till den undre världen på.
– Det är skitsnack. Jag säger inte var jag får mina ifrån. Men det är inte
från Balkan.
Han talar snabbt och initierat om märken och kalibrar. Olika modellers för-
och nackdelar. Lika självklart som om han sålde hemelektronik beskriver han
hur han går till väga vid en affär. Han ingår inte i något särskilt gäng
eller nätverk, men är ändå ökänd av polisen och räknar med att när som helst
bli stoppad och kontrollerad. Därför har han yngre medhjälpare, som inte är
i polisens fokus.
Vad säger köparna att de vill ha?
– Om de vill ha en revolver då vet man att de ska mörda någon.
För att de inte kastar ut några hylsor?
– Och de klickar inte. Det kan vara den lilla också, en trettioåtta special,
med kort pipa. Den här skitbra att ha i fickan. Händer det något är det bara
att skjuta, du behöver inte ens ta upp den.
Yngre, ”småungarna” som han kallar dem, vill alla ha niomillimeterspistoler.
För att kunna göra mantelrörelse, så det ser så hotfullt ut som det gör på
film.
Dina vapen kan ha använts vid mord. Vad tänker du om det?
– Jag frågar inte vad de ska göra med vapnet. Det är inte mitt problem. Mord
börjar inte med att någon köper ett vapen. Det börjar med ett problem. Titta
– morden som har varit i Malmö nu. Allt hänger inte ihop.
– De flesta mord sker inte bara för att det är gangsters. Det finns alltid en
anledning. Kanske har någon hotat din familj. Den som vill döda någon tänker
inte på vad det är för straff för att ha vapen.
Att vara vapenhandlare i Malmö kan vara lukrativt. Efterfrågan är stor.
Dessutom letar polisen vapen intensivt, vilket gör att kriminella måste köpa
nya vapen.
Mannen vi träffar säger sig ha en gömma. Ett lager om flera tiotals vapen.
Utöver pistoler och revolvrar – automatvapen. Det är vapen som lätt kan
ställa till stor förödelse.
På tio minuter säger han att han kan vara tillbaka med vapen från gömman. Men
det går inte nu under den massiva polisinsatsen som pågår.
– Jag har span på mig. Jag kan inte riskera att åka fast bara för att visa
vapen för er.