MALMÖ. Polismannen friades i två instanser – dels i en brottsutredning, dels i
en arbetsrättslig disciplingranskning. Ändå sitter han i karantän sedan mer
än ett halvår.
– De säger att det finns ”skrivelser” om att jag umgåtts med kriminella, säger
polismannen. Jag har frågat flera gånger, men jag har inte fått se papperen,
så jag tror inte på det. De har samlat ihop en massa lösa påståenden bara.
Utredningen mot polismannen är nerlagd, därför har Sydsvenskan fått ut
tidigare hemligt material. Men inte allt. Polisledningen i Malmö
hemlighåller underlag med hänvisning till att polisens arbetsmetoder kan
avslöJas. Ett tecken på att blott enklare påståenden ligger bakom. Början på
hela affären pekar åt samma håll:
Den sjätte mars 2009 beordrar åklagare Kristian Augustsson polisens
internutredare att upprätta en anmälan. ”Brott mot tystnadsplikten”.
– Det ser ut som att jag fick en muntlig föredragning från någon inom
polismyndigheten, säger Augustsson när han nu går igenom sina
tjänsteanteckningar. Informationen förde jag vidare i en polisanmälan.
En polis i chefsställning hade alltså summerat flera olika uppgifter.
– Så går det ofta till, säger Augustsson.
I mars 2009 tjänstgör polismannen fortfarande ute på gatorna, i uniform. Och
är lyckligt omedveten om att en spaningsoperation mot honom påbörJas. ”Det
har förekommit fysisk spaning mot honom,” bekräftar en källa.
Utredarna får klartecken att förhöra dåvarande och tidigare kollegor.
Säkerhetspolisen deltar, enligt ett dokument Sydsvenskan tagit del av.
Stort intresse riktas mot polismannens ”slagningar” – de registerkontroller
och undersökningar han gjort. Såna kontroller ska vara kopplade till en
pågående utredning. Annars finns risk att man kollar saker man inte har att
göra med. Och lämnar uppgifterna vidare till någon kriminell.
– I den här högen med slagningar finns ingenting som talar för att det skulle
begåtts något brott, att han lämnat ut några uppgifter, säger tidigare
chefen för Skånepolisens Bertil Mårtensson om utskrifterna.
I början av juli 2009 står utredningen kvar på noll – inga misstankar har
bekräftats. Den sjunde juli kallas polismannen in till dåvarande chefen för
närpolisen i Malmö City, Martin Åkesson. I minnesanteckningarna framgår att
planen låg klar redan dagen innan: ”låt vikariatet löpa ut”.
Och ordern om förflyttning ligger färdig. Det framgår också att
länskriminalens chef Henrik Malmquist tillfrågats, vilket tyder på att även
han förmedlat information till åklagaren.
På mötet får polismannen bara veta att det ”inkommit skrivelser” med
anklagelser mot honom.
– De sa inte vad det gällde, och när jag bad att få se ”skrivelserna” eller få
reda på vad de innehöll fick jag nej, säger polismannen.
Polismannen går på semester och blir sedan sjukskriven. I augusti 2009 kommer
åklagarens beslut: utredningen läggs ner, med tydligast möjliga motivering:
” ... det finns inte längre anledning anta att brott som hör under allmänt
åtal förövats.”
Den första september slår Skånepolisens länsledning, vis rättssekretariatet
RÄS, fast att det inte finns behov av disciplinåtgärder. Nu är han alltså
friad i två instanser. Och borde återgå i tjänst, enligt beslutet den 7
juli.
Då går Malmöpolisens högste chef, Ulf Sempert, in och beslutar att hålla
polismannen kvar i inre tjänst tills vidare, utan vidare motivering.
– Om jag griper en tjuv på gatan så får han veta vad han är misstänkt för, han
får rätt till en försvarare och han bedöms av rätten, säger polismannen. Jag
som är polis får inte reda på någonting, mer än att jag ”umgås med fel
människor”. Men vad skulle det vara för människor? Om polisen har spanat på
mig i hemlighet i fyra månader borde de ha hittat någonting, de borde ha
kunnat peka på någon sån människa, men inte. Jag sitter fast.