Malmö.
Syskonen Hazel och Gareth Rychter fotograferar utan att röra innan de lämnar
platsen.
En stund senare ligger vanten ute på internet.
Över 200 bilder har det blivit på tappade vantar sedan september förra året.
Att stanna cykeln och ta upp kameran vid ett fynd har nästan blivit som ett
inre tvång. Det är helt enkelt oemotståndligt.
Hazel och Gareth Rychter bubblar av entusiasm när de berättar.
En nytappad vante väcker fler känslor och tankar än en som legat länge och
liksom tynat bort.
– Den ser väldigt färsk ut, säger Gareth Rychter, när han betraktar dagens
fynd från Norra Skolgatan i datorn.
– Man tänker att den är varm fortfarande, säger Hazel Rychter om mötet med
vanten som nyss verkar ha genomgått en smärtsam separation från sin ägare.
De båda använder ord som ”tragiska” och ”ensamma” när de pratar om vantarna.
– Det är jättesynd när de är totalt överkörda. Då är vanten riktigt död, säger
Hazel Rychter.
En ljusrosa vante i kritiskt läge framför ett bildäck utanför polishuset blir
som en kriminalgåta i hennes hjärna.
Hon beskriver hur ett besök hos barnmorskan kan ta en oväntad vändning vid
upptäckten av ett element med fem vantar, de flesta singlar. Av säsongens
registrerade fynd kan man utläsa att svarta högervantar för vuxna är det som
tappas mest.
En mörkcerise glansig lång festhandske på Heleneholmsstigen sticker ut bland
fynden.
Det gör också handskarna som fotograferades i Ullared.
– Guldfynd! säger Hazel Rychter om att hitta ett par.
Hazel och Gareth Rychter är födda i Edinburghtrakten i Skottland. De är båda
konstutbildade och arbetar på en webbyrå i Malmö som animatörer (skapar
rörliga bilder till internetsidor).
Syskonen beskriver sitt intresse för vantar som ”lite knäppt”. Hennes sambo är
mer stödjande än hans fru.
Allt startade för två år sedan. Det fanns en tanke på en bok men de brydde sig
aldrig om att driva det så långt. Flera hundra bilder finns sparade från
förra säsongen. Sedan i höstas dokumenterar de bara på och lägger ut på en
blogg.
Varför vantar?
– Det finns så gott om dem, svarar Gareth Rychter.
– När man tappar en vante är det inte meningen, man vill träffa den igen,
säger Hazel Rychter.
– Det roliga vore om någon hittade sin tappade vante och blev återförenad med
den, säger Gareth Rychter.
Hazel Rychter har varit med om att förlora sonens ena vante och hitta den
några dagar senare. Hon lyfte upp den och upptäckte att hon omintetgjort
möjligheten att dokumentera den i naturligt tillstånd. Det blev ingen bild
tagen.
Är ni mer rädda om era egna vantar nu?
– Absolut, säger Gareth Rychter och beskriver sig som en tankspridd person som
annars tappar mycket saker.