De utbrända bilarna har flyttats. Men spåren finns kvar som svarta fläckar i asfalten. På fem dagar har fyra bilar brunnit på Professorsgatan i Fosie. Flera av de boende i området vittnar om att de har sett unga män i närheten av bränderna. Ingen vill ha sina namn i tidningen.
– Då är det min bil som brinner nästa gång, säger en man.
En kvinna som bott i området i nio år berättar att hon aldrig tidigare varit rädd. Nu vågar hon knappt gå ut.
– För första gången känner jag oro, säger hon.
Hon pekar ut genom fönstret.
– Här brann en bil och där en annan. Igår trodde jag att det brann i grannhuset men det var spegelbilden av en brinnande bil på gatan. Nästa gång kanske de tänder eld i källaren, eller på vinden.
En granne dyker upp. Hon och maken har bott här i sex år. Efter de senaste dagarnas bränder vågar de inte längre släppa iväg sina barn på kvällarna. Nu letar de efter en ny lägenhet.
De båda kvinnorna tycker att polisen borde agera kraftigare. De skulle knacka dörr och fråga runt i området, tycker de.
Nere på gatan är många oroliga, andra är uppgivna.
– Räddningstjänsten kommer hit och släcker, sen sticker de. Polisen måste vara här och se vem det är som sätter fyr, säger en kvinna.
En ung tjej pekar bort mot den källare där ungdomsmötesplatsen Lilla växthuset tidigare låg. Där kunde ungdomar spela in film och musik och få hjälp med att söka jobb. I början av sommaren flyttade kommunen verksamheten på grund av mögelskador. Flera av de boende tycker att det blivit oroligt i området sedan dess.
– Det är arbetslösa ungdomar som inte har något att göra, säger en man.
– Alla här tycker att det är tråkigt, men jag tycker samtidigt synd om ungdomarna. Det är inte bara deras fel.
Vems fel är det då?
– Föräldrarnas. Polisens. Kommunens. Ungdomarna måste ha något vettigt att syssla med.