Dyrare p-platser. Trängselavgifter. Bilförbud kring Stortorget.
– Allt som minskar trafiken är värt att beakta, säger miljöpartiets nya
frontfigur Fredrik Fernqvist.
Själv saknar han körkort och cyklar en mil till jobbet i Alnarp.
När miljöpartiets lokala ledare Anna Norrman lämnade Malmö för ett uppdrag i
partistyrelsen trädde Fredrik Fernqvist fram som nytt toppnamn vid sidan av
kommunalrådet Lari Pitkä-Kangas. Sedan i somras leder han partiets
kommunfullmäktigegrupp och är ledamot i kommunstyrelsen.
När han får frågan om miljöpartiets inflytande i Malmöpolitiken väljer han
ordet ”tillfredställande”.
– Vi har ett samarbetsavtal med socialdemokraterna och vänsterpartiet som vi
följer. Och vi har skrivit riktlinjer om vilka frågor vi ska arbeta med.
En av partiets hittills största framgångar är utredningen om spårvägstrafik.
– Spårtrafikutredningen var en av förutsättningarna för att miljöpartiet
skulle gå in i samarbetet, säger Fredrik Fernqvist.
Det är ännu inte avgjort om det blir spårvagnar i Malmö. Miljöpartiet har mer
bråttom än socialdemokraterna och vänsterpartiet.
– Vi vill skynda på processen.
Främsta syftet med spårvagnarna är att minska biltrafiken. Miljöpartiet kan
tänka sig en rad kontroversiella åtgärder.
– Allt som minskar trafiken är värt att beakta, säger Fredrik Fernqvist.
Några exempel:
Sänka maxhastigheten till 30 kilometer i timmen i hela innerstaden.
Höja parkeringsavgifterna i innerstaden.
Stänga av, eller kraftigt begränsa, trafiken kring Möllevångstorget,
Davidshalls torg och Stortorget.
Införa trängselavgifter.
Trängselavgifter ser Fredrik Fernqvist som ett måste:
– Malmö kommer förr eller senare att behöva trängselavgifter. Vi har för stora
problem med buller och föroreningar.
Fredrik Fernqvist är ganska ny i Malmöpolitiken. Han växte upp i ett höghus i
Stockholms-förorten Hagsätra och flyttade söderut för att utbilda sig till
hortonom vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Där är han kvar ännu,
som doktorand i trädgårdsvetenskap.
Han blev medlem i miljöpartiet 2003. Fyra år senare valdes han till partiets
lokala ordförande.
I valrörelsen 2006 var han en av de mest aktiva. Valet blev en framgång –
miljöpartiet ökade från två till fyra mandat i kommunfullmäktige.
Fredrik Fernqvist fick en plats i stadsbyggnadsnämnden där han profilerat sig
genom sitt motstånd mot ”radhusmattor” som breder ut sig i utkanten av
staden. Nu senast protesterade han mot utbyggnaden av Nummertolvsvägen i
Husie. Att istället bygga tätare i centrum är hans hjärtefråga.
– Det finns ingen framtid för den här livsstilen, att man bor i ett
villaområde och kör bil till jobbet, till köpcentret och till barnens
hockeyträning. Det är en förlust i kvalitet att ägna så mycket tid åt
transporter och det blir stora konsekvenser för miljön.
Fredrik Fernqvist hänvisar till USA.
– Det var där trenden med villaområden startade på trettiotalet. Alla skulle
få bo i egna hus och alla skulle åka bil. Men idag vill folk i USA flytta in
till städerna. Jag tror att det kommer att bli så här också.
Till skillnad från företrädaren Anna Norrman, som även hade en politisk tjänst
som samordningssekreterare, är Fredrik Fernqvist fritidspolitiker. Han ägnar
en dag i veckan åt sitt politiska arbete.
– Jag övervägde aldrig att acceptera ett uppdrag som heltidspolitiker, säger
han och förklarar att han vill slutföra sin doktorsavhandling.
Just detta, hur miljöpartiet skulle organiseras, ledde till ett internt bråk
inom miljöpartiet.
– Alla kan inte alltid vara nöjda. Vi har röstat om det och kommit fram till
den här lösningen säger Fredrik Fernqvist.
Hans politiska engagemang väcktes när Irak ockuperade Kuwait. Året var 1990
och han gick i nian.
– Jag kände en ilska. Det är oacceptabelt att det är så mycket våld och krig i
världen.
Under gymnasiet var han medlem i Ung vänster, utan att vara särskilt aktiv,
och han lämnade ungdomsförbundet efter några år. Som student var han desto
mer engagerad, i kåren. När Sveriges lantbruksuniversitets studentkår
delades mellan Uppsala och Alnarp blev han ordförande för den nya kåren i
Alnarp.
– Vårt arbete handlade mycket om att se till att det blev en rättvis
fördelning av resurser.
I Alnarps studentmiljöförening kämpade han för att få igång sopsortering på
universitetet – det var en stor fråga på nittiotalet – och att få in ett
miljöperspektiv i utbildningen.
Han har tre års arbete kvar på sin avhandling. Vem som blir miljöpartiets
lokala affischnamn inför valet 2010 kan han ännu inte svara på.
– Min ambition är att fortsätta med forskningen och fortsätta vara
fritidspolitiker. Men jag kan säga att jag har väldigt mycket att göra.
Han har gjort ett aktivt val för miljön: han har inte körkort. Till jobbet i
Alnarp – en mil från lägenheten vid Nobeltorget – tar han cykeln.
– Är det medvind tar det en halvtimme. Är det motvind kan det ta femtio
minuter. Är det dåligt väder så tar jag bussen.