Mohammed som är 18 år bor på samma gård och hans kamrat Hani, 19 år, bor på
gården intill. Båda två är uppväxta på Rosengård. De vill inte vara med på
bild eller uppge sina efternamn när Sydsvenskan träffar dem.
– Det är hemskt det som har hänt, överhuvudtaget har hela 2011 varit hemskt
med alla skottlossningar, säger Mohammed.
De berättar att de vet vem den ihjälskjutne pojken är.
– Hans kusiner bor här så han brukar komma hit och hälsa på dem, säger Hani.
Plötsligt smäller det till ordentligt på gården. En granne skjuter av
överblivna nyårsraketer. De båda killarna rycker till lite när det smäller
och ser sig om. Ett ögonblick senare lägger sig återigen tystnaden över
Ramels väg i några minuter innan nästa nyårskrevad briserar.
– Han smäller nog av de sista raketerna nu, säger Mohammed.
De säger att de själva inte är rädda för att bli utsatta för
våld.
– Nej, jag är inte rädd. Jag är uppvuxen här men jag tänker på tjejer och
yngre. Det är klart att man är orolig för dem, säger Hani.
Själva var de inte på plats när 15-åringen blev skjuten men de vet sedan
tidigare år hur det brukar se ut på gården på nyårsafton. De har också
pratat med släktingar och kompisar om lördagskvällen.
– Det var jättemycket folk här igår, några minuter efter tolvslaget. Någon
måste ha sett någonting, säger Hani och Mohammed fyller i:
– Direkt efter att han blivit skjuten bar några ner honom mot
parkeringen för att köra honom till sjukhuset men sedan kom ambulansen och
hämtade honom.
Det smäller till igen. De båda kamraterna är nu förberedda och rör inte en
min. De tittar mot blodpölen utanför porten där 15-åringen blev mördad.
När det gäller bostadsområdet är de oroliga inför framtiden.
– Det blir värre och värre. Det började med cigg, sedan blev det knark och nu
är det pistoler, säger Hani.
De lämnar gården på Ramels väg och beger sig av ned mot Shellmacken.