Till ryska skolan i Malmö kommer eleverna för att lära ryska språket och få en bit rysk kultur.
– Barn som tappar föräldrarnas kultur blir rotlösa. Men vi vill att barnen först och främst ska lyckas i den svenska skolan, säger grundaren Liliya Nicolaidis.
Varje söndag mellan 10 och 14 hörs det nästan bara ryska på de översta våningarna i ABF-huset vid St Knut i Malmö.
Föräldrar från Ryssland eller något annat rysktalande land som vill föra det ryska språket och den ryska kulturen vidare till sina barn, kommer hit för att göra det på den Ryska skolan, som drivs av föreningen Skruv (Sällskapet för kontakter med Ryssland, Ukraina och Vitryssland).
Klockan är strax före tio och Marina Pavlova-Kjems är på väg till sin första lektion. Hon är lärare åt förskoleklassbarn och förstaklassare.
De lite äldre barnen ska berätta om sina älsklingsrätter idag. Om de kan enas om ett recept den här lektionen, har Marina tänkt att de ska laga maten nästa gång. Det finns ett kök på tredje våningen som de kan använda.
– Så kan de ha kul med maten och övar på ryska utan att de vet det, säger Marina.
Schemat som sitter uppe i korridoren visar att det i ryska skolan pågår 5 eller 6 lektioner parallelllt på olika ställen i huset.
Totalt avverkas nästan 30 lektioner innan dagen är slut, för barn i olika åldrar och i olika ämnen – schack, laborativ matematik, konstnärligt skapande, teater, musik. Alla lektioner försiggår på ryska, och så finns det rena språklektioner också.
Liliya Nicolaidis är ansvarig för skolan. Allt hos henne är svalt och elegant, från de lagom höga klackarna till det flätade läderskärpet i midjan och den diskreta make-upen.
När hon kom till Sverige för tio år sedan var hon fast besluten att fortsätta som matematiklärare, precis som hon varit i Ryssland. Hon bad att få vara med på en mattelektion i en svensk skola.
– Jag brukar kunna behärska mina känslor, men jag började gråta på vägen hem. Det var en så starkt negativ upplevelse. Ingen lyssnade på läraren. Jag skulle inte kunna stå därframme och vara en sådan clown. Att en sådan lärare får finnas i systemet alls. Det blev en personlig kris, det var något som sprack, säger hon.
Hon tog en magisterexamen i informatik i stället, men på ryska skolan undervisar hon fortfarande, i schack, matematik, teater och retorik. Hennes lektion i matematik med barn i 6-7-årsåldern går i hisnande fart och hon tar hjälp av både kväkande grodor, ett uppritat hus på vita tavlan och färgglada glasspinnar för att få eleverna att jobba med addition och geometri.
När lektionen är slut får varje barn varsin silverstjärna klistrad på handen och en applåd.
Den här terminen är knappt 60 barn inskrivna, men hela familjer kommer hit. Föräldrar och småsyskon sitter i korridoren och det minimala köket och läser, jobbar eller pratar medan barnen är inne på lektioner.
När det är rast blir det liv och rörelse. Många läser flera olika ämnen, som 12-åriga Darya Bazylenka. Varje söndag stiger hon upp klockan åtta med familjen och åker från Hörby till Malmö för att ha lektioner i fyra timmar.
– Innan hade jag matte och läste astronomi. Sen när vi hade astronomi i vanliga skolan kändes det som om jag kunde mer än läraren, säger hon.
Bäst gillar hon teatern. Hon vill bli skådespelerska, och där ser hon att ryskan kan komma till användning.
– Om jag inte kan bli skådespelare i USA så kanske jag kan bli det i Ryssland.
Ryska skolan tar visserligen betalt av eleverna för att kunna betala för skolmaterial och ge en symbolisk ersättning till lärarna, men den är bara ett komplement till den vanliga svenska skolan.
– Vi vill inte dra barnens krafter från den svenska skolan, tvärtom vill vi att de först och främst ska lyckas där, säger Liliya Nicolaidis.
Hon påpekar att det här är helt normalt för ryssar.
– I Ryssland finns massor av komplementära skolor. Det är ett gammalt beprövat system.
Här i Sverige vill föräldrarna främst använda skolan till att föra vidare sin egen kultur och sitt eget språk hos barnen.
Därför erbjuder skolan undervisning i etnokulturell uppfostran, där traditionella sånger, kläder och högtider tar mycket plats. Julia Kamakin, vitryska men invandrad till Oxie, använder ryska skolan för att hennes son ska få ta del av ryska traditioner och rysk kultur.
– Vi kan inte ge honom det själva när hela släkten finns i Vitryssland. Då firar vi tillsammans med de andra här på skolan, till exempel nyår och åttonde mars, säger Julia.
När nya barn skrivs in i skolan, får föräldrarna frågan varför de vill ha sina barn i skolan. Svaret är att språket är viktigast.
Man vill att barnen ska kunna umgås med släktingar i Ryssland, och modersmålsundervisningen i svenska skolan ger man inte mycket för.
– Flera tycker att det är viktigt att barn och föräldrar har en gemensam kultur som grund. Barn som tappar föräldrarnas kultur blir rotlösa. Vi vill att barnen ska vara starka individer, att de ska respektera föräldrarnas kultur och genom det respektera andra kulturer också, säger Liliya Nicolaidis.
Det finns runt 40-tal extraskolor i Malmö. Flertalet ligger i Rosengård men finns också i Södra innerstaden, Hyllie och Fosie. Det är inte bara boende i de områdena som kommer till extraskolorna utan barnen kommer från stadsdelar i hela Malmö. Källa: Laïd Bouakaz