Hibe Al-Chalabi och Elnaz Sarkarifari, båda nitton år, trodde att de skulle få höra en debatt om islam. Istället gick delar av publiken i flock till angrepp mot flickorna. Påhoppet skedde när Skånepartiet bjöd till debatt om islam i Malmö på torsdagen.
MALMÖ. "Ni har kommit hit bara för barnbidragens skull!". "Tror du att du är finare än mig bara att du har en "lase" på huvudet?!". "Varje gång jag möter muslimska kvinnor svär dom åt mig! Varför gör ni så?". "Ni kommer hit med alla era brott och våldtäktsmän". "En arab kallade mig hora på Möllevångstorget!".
Istället för att vara åhörare fick de unga kvinnorna försvara både sig själva och islam, invandrare i allmänhet och arabiska invandrare i synnerhet.
- Vi har aldrig känt ett sådant hat. Vi fick se ett nytt ansikte av Sverige som vi aldrig sett förut, säger de båda kompisarna dagen efter Skånepartiets debattkväll om islam mellan partiordföranden Carl P Herslow och författaren och muslimen Adly Abu Hajar.
De är forfarande skakade över stämningen på mötet. Samtidigt har de svårt att hålla sig för skratt när de tänker på mötets slutkläm då Skånepartisterna reste sig upp och förkunnade partiets trosbekännelse med lyfta lättölglas: "Vi tror på Skåne inte på islam".
- Då började jag flabba, säger Hibe Al-Chalabi.
- Hur löjliga får vuxna människor bli? säger Elnaz Sarkarifari.
De är båda uppväxta i Malmö. Hibe Al-Chalabi kom hit från Irak när hon var nio år gammal, Elnaz Sarkarifari kom från Iran när hon var tre år. De lärde känna varandra på Latinskolan där de gick på samhällsprogrammet. De har många svenska vänner. De älskar Sverige, "världens bästa land", och till en av de argsinta skånepartisterna utbrast Hibe Al-Chalabi "JAG ÄR SVENSK!".
De båda är klädda i samma tajta, utsvängda jeans och högklackade, spetsiga boots. De skiljer sig åt på en punkt: Hibe Al-Chalabi bär huvudduk. Det var den som fick igång Skånepartisterna.
De säger med en mun att de aldrig har stött på någon främlingsfientlighet förrän i torsdags kväll. Ingen har någonsin tidigare sagt något nedsättande om Hibe Al-Chalabis huvudduk. De är övertygade om att de flesta ungdomar, åtminstone i Malmö, inte har några särskilda fördomar mot muslimer.
- Kanske är det mest pensionärer i Skånepartiet som tycker illa om oss. Problemet är att de vet så lite om islam. Profeten Mohammed sa "läs, läs, läs" och det borde de här pensionärerna göra. Men kanske vill de inte lära.
Islamkritiker gör ofta misstaget att blanda ihop religionen med traditioner, säger tjejerna.
- Islam har ingenting med omskärelse, burkha och hedersmord att göra.
En annan fördom är, enligt de båda, att alla muslimska kvinnor är tvingade att bära huvudduk.
Hibe Al-Chalabi började bära huvudduk för knappt två år sedan. Hon vaknade en morgon och kände att hon ville det. Det var helt frivilligt. Hennes syster har ingen huvudduk, hennes mamma började för några år sedan. Hibe Al-Chalabis intresse för islam har vuxit på senare år. På fredagarna deltar hon i en undervisningsgrupp om Koranen på Islamic center. Hon är religiös men är rädd att ta ordet i sin mun:
- Ohh, är du religiöööss, säger folk och tror att man är extrem. Men man kan vara muslim utan att man behöver göra så jättemycket av det. Jag är mer "vanligt" religiös.
När Elnaz Sarkarifari första gången såg sin kompis i huvudduk studsade hon till:
"Nejmenhallå Hibe, vad har du gjort?" sa hon.
- Jag blev så överraskad. Jag visste inte att Hibe kände så. Även om jag inte bär huvudduk så gjorde Hibe helt rätt. Man ska följa det man tror på. Och huvudduken förändrade henne inte. Hon är lika flippig som innan.
De tycker inte att huvudduken är en symbol för kvinnoförtryck utan i stället ett sätt att visa tillhörighet. Frankrikes beslut att förbjuda huvudduk i skolan har fått flera av Hibes och Elnaz vänner att börja använda dem.
- Ett slags protest. Man vill visa vem man är och vara stolt över det.
Elnaz Sarkarifari har inte huvudduk helt enkelt för att hon inte känner för det.
Det är särskilt två kommentarer från mötet som retat dem; "ni kommer bara hit för barnbidragen" och det om killen som ropade hora på Möllevångstorget.
Båda deras familjer lämnade bra jobb och bostäder i sina hemländer när de tvingades fly på grund av politisk förföljelse. Det var inte barnbidrag utan friheten i Sverige som lockade. Föräldrarna har arbetat och betalt skatt i alla år. Hibes pappa har varit egen företagare, hennes mamma arbetar på Munkhätteskolan. Elnaz mamma har nyligen köpt en restaurang i Staffanstorp, hennes pappa har ett transportföretag i USA.
Och att muslimska barn skulle vara mer oförskämda mot äldre än svenska barn är helt fel, säger de.
- Snarare är det tvärtom. Jag skulle inte ens kunna säga "dumma mamma". Jag säger inte ens du till till min henne, säger Elanaz Sarkarifari.
Hon är just hemkommen från Iran. Det var ett besök som ställde många av hennes egna fördomar om sitt forna hemland på huvudet. Det var inte samma ofria, strängt religiösa land som hennes familjen lämnade.
- Allt har blivit så annorlunda. Pojkar och flickor går hand i hand på gatan och kysser varandra öppet. De är så moderiktigt klädda att jag kände mig efterbliven. Jag träffade killar som är punkare med nitar och färgat hår. Och Teheran växer så snabbt att stan ser mer och mer ut som New York med alla höga hus, säger Elnaz Sarkarifari som funderar på att flytta tillbaks och kanske få jobb på Sveriges ambassad.
Hennes dröm är annars att bli modedesigner. Hibe vill bli förskollärare eller fritidspedagog. Hon skulle också vilja starta kurser om islam för Skånepartister.