Fredagens morddom är ovanlig – polisen i Malmö har de senaste tio åren misslyckats i åtminstone ett dussintal liknande fall, enligt Sydsvenskans kartläggning.
En kedja av bevis gör att tre av fyra åtalade i går dömdes till 15 års fängelse vardera för mordet på en 19-åring i augusti förra året. Men utan en gängkriminells brott mot den undre världens hederskodex hade fallet aldrig gått till åtal.
Domen betyder mer än lösningen av det enskilda fallet, anser länskriminalens chef Stefan Sintéus.
– Det är jätteviktigt för hela den problematik vi har i Malmö, säger han. Vi måste få hål på de här ärendena, de mord som inträffat. Med den resursförstärkning vi har, en av de största poliskommenderingarna i Sverige, förväntar sig allmänheten att vi får resultat.
– Man får inte hamna i ett sånt läge att den kriminella världen i Malmö vinner.
Men just så såg det ut i januari i år. Polisteorin var visserligen klar: De nu dömda bröderna ansåg att 19-åringen låg bakom två tidigare mordförsök mot en av dem. Så de hämnades. Men polisen kunde inte belägga teorin. Det som fanns var i huvudsak ett halvt utpekande från en 16-åring som sett mordet, samt flera vittnen som sett en av brödernas bil på platsen.
Männen greps, men fick släppas ur häktet redan den 7 december. Samma vinter drog en mordvåg över Malmö.
Men den 2 februari i år vände utredningen. Då satte sig en av offrets kriminella vänner i polisförhör och vittnade detaljerat om vad han sett vid mordet på Lönngatan: att de nu dömda bröderna använde vapen, att en av deras kusiner var närvarande.
Det var en helomvändning. Vittnet, en dömd gängkriminell, hade tidigare vägrat uttala sig, trots att polisen sagt till honom att bröderna var ute även efter honom.
Vad som hände däremellan – utöver mordvågen och polisens jättesatsning Alfred – är hemligt.
I polisutredningen ser det ut som att mannen själv vände sig till polisen. Inga pm eller andra noteringar bevisar att polisen försökt pressa honom att vittna. Det enda som framgår är att de upplyste honom om att han var hotad.
Men under rättegången sa vittnet, enligt uppgift från advokaterna, att Rikskriminalpolisen hälsat på honom.
– Men det blev aldrig utrett hur många gånger de träffats och under vilka omständigheter, säger advokat Per Schunnesson.
Varför är det intressant?
– För att veta de bakomliggande skälen till varför vittnet berättar som han gör. Är berättelsen påverkad av det här vittnesskyddet? Kan det vara någon annan drivkraft som får honom att berätta?
Andra advokater i målet går längre.
– Vad har han fått i gengäld för att berätta? Det har ryktats om brottsmisstankar mot honom som har skrivits av, säger Sven-Eric Ohlsson.
Advokaterna har begärt att polisen ska redovisa mötena. Men fått nej, med hänvisning till vittnets säkerhet.
Länskriminalchefen Stefan Sintéus medger för Sydsvenskan att mötena var ett led i mordutredningen.
– Jag vill inte gå in på de metoder vi använder under förundersökningen. Det måste ligga skyddat hos oss.
Men det var kontakter med anledning av förundersökningen?
– Vi har bara kontakt med de här personerna i förundersökningen, så är det.
Varför är de inte redovisade i materialet?
– Det är åklagaren som bestämmer vad som ska redovisas.
Åklagaren Lena Körner vill inte ens bekräfta att det förekommit några kontakter mellan vittnet och rikskrim. Men att det är möjligt att hon inte känner till alla detaljer – åklagare Jenny Lindell som också var förundersökningsledare är på semester.
Advokaterna vänder sig inte mot att ett vittne har bearbetats.
– Det ska polisen göra, säger advokat Sven-Eric Ohlsson. Men det ska framgå i förundersökningen, så att jag som försvarare har chans att ställa frågor om det.
Advokat Schunnesson:
– Sakens riktiga belysning blir inte fullständig.
Får man inte acceptera det för att lösa mord?
– Om det medför att någon blir oriktigt dömd för mord, då undrar jag om man kan svara ja på den frågan.
Även advokat Andreas Gasparius vänder sig mot polisen och åklagarnas hantering.
– Det är ytterst mystiskt att det här inte finns i förundersökningsprotokollet.