Hon har inte bott i lägenheten på snart en vecka. På köksgolvet ligger glassplitter och på bordet två stenar stora som mangos. Alinah Helsing lyfter upp den ena.
– Den här hittade jag på andra sidan rummet. Polisen sa att den hade kunnat döda mig.
Lägenheten ligger på första våningen med flera fönster ut mot gatan. Fyra gånger på sju veckor har köksfönster och vardagsrumsfönster krossats av stenar.
Första gången var i början av juli. Alinah Helsing beskriver hur hon vaknade klockan 04.20 av ett högt ljud. I köket låg glassplitter överallt. Utanför var gatan tom.
– Sovrummet har också fönster mot gatan. Tänk om stenen landat på mig. Och tänk om min son varit hemma.
Sonen är fyra år och bor efter det som inträffat hos sin pappa.
När rutan krossats för tredje gången flyttade Alinah Helsing själv in hos en kompis. Samtidigt började hon tro att stenarna var riktade mot henne personligen. När hon frågade runt i kvarteret visade det sig att det var fler som råkat ut för samma sak. Det bekräftar också den glasmästare som bytt hennes trasiga fönster.
Hon har vänt sig till hyresvärden, Lifra, flera gånger för att få hjälp med pansarglas, men tycker inte att de tagit henne på allvar. Polisen har inte heller gjort mycket, anser hon.
– Det är nästan det värsta, att känna att ingen lyssnar på mig.
Så ringer det på porttelefonen. Det är Anders Fransson, vd på Lifra. Han har blivit kontaktad av medierna och vill sätta sig in i fallet. Han får titta på stenarna.
Vad tänker du om det som hänt din hyresgäst?
– Spontant är det väldigt tråkigt.
Varför har ni inte gjort något tidigare?
– Vi har satt in nya fönster. Det är svårt att hitta en lösning på sådant här på rak arm.
Det ligger nära till hands att tro att ni tar det på allvar först när medierna hör av sig?
– Nej så är det inte. Sådant här kan dröja lite längre under semestertider.
Vad tänker du göra nu?
– Jag vill inte kommentera det. Men, vi har ett stort ansvar och tar det på allvar.
Kan det bli aktuellt med pansarglas?
– Det är en kostnadsfråga.
Pansarglas eller inte, Alinah Helsing vill inte bo kvar.
– Jag känner mig inte trygg här längre.
Innan hon låser dörren tänder hon några lampor i vardagsrummet. För att avskräcka.