Hoten och våldet försvann

MALMÖ

– Jag fick precis ett mejl från en styrkeledare om att det snart är ettårsdagen sedan kravallerna startade, då moskén stängdes. Det är en anledning att skärpa till sig, att vara redo, säger Bertil Ahlgren som strax går in i sitt 31:a år som brandman.

När Sydsvenskan träffar Bertil Ahlgren på brandstationen i Jägersro ursäktar han sig först. Han jobbar under larm och kan när som helst tvingas rusa ut. Det gör han också, då en bilolycka rapporteras. Innan dess hinner han bland annat prata om det som hände för ett år sedan på Herrgården, då han fick en spottloska i ryggen under en brandsläckning. Stenkastning uppstod både mot polis och brandmän.

– Jag hade aldrig varit med om något sådant. Att det vände så kvickt, från att ungdomar förde en bra dia­log med oss under släckningsarbetet till att de blev aggressiva mot oss. Jag kände mig förnedrad, säger Bertil Ahlgren.

Hur har ni arbetat internt?

– Vi har fått stöd, bland annat av en psykolog som snackat om grunderna i det mänskliga beteendet. En viktig grej är att det är högt i tak och att alla får säga sin åsikt. Men psykologen sa också något intressant, nämligen att man inte kan älta det som hänt för mycket för då blir man aldrig fri från det.

Exakt ett år efter att kravallerna i Rosengård startade, 18 december 2008, har situationen för brandmännen förändrats. Åtminstone enligt en riskbedömning som Räddningstjänsten Syd gjort angående larm i Rosengård.

– Våld och hot har absolut gått ner. Det har nog att göra med att sociala myndigheter, polis och räddningstjänst samarbetar. Även polisens punktinsatser är viktiga, säger Bertil Ahlgren.

Rapporten som ännu inte offentliggjorts, men som Sydsvenskan fått tillgång till, har enligt Räddningstjänsten sammanställts för att få en samlad bild med faktainsamling och personalens synpunkter. Sedan april har situationer med hot och våld mot brandmän i Herrgården nästan helt försvunnit.

– Men det här är inget brandmansproblem. Ger du människor hyfsad lön, sysselsättning och fina lägenheter så tror jag inte att de ger sig på brandmän.

Om det skulle uppstå kravaller i Herrgården igen, hur gör ni då?

– Vi har fortfarande en policy när det gäller riskadresser och den följer vi. Först ringer vi polisen som får bedöma situationen. Men är det en lägenhetsbrand så åker vi givetvis direkt, men ingen sätter eld på en lägenhet för att kasta sten på oss.

Vad tycker du om hembesöken ni ska börja med 2010?

– Jag hör till den gamla typen av brandmän. Först tyckte jag att det inte alls var något en brandman ska syssla med, att i första hand informera. Men när vi åkte till England och såg hur de arbetar där och vilka effekter det ger så ändrade mig. Jag köper det till hundra procent. Det är precis så en brandman ska jobba, ha kontakt med de som har det svårt, och med skolbarn. Det gör allt enklare.

Efter kravallerna i Rosengård fick stadsdelen nio miljoner kronor för att förbättra situationen framför allt i Herrgården.

Inger Leite, chef för individ- och familjeomsorgen i Rosengård.

Vad har ni gjort med pengarna hittills?

– Bland annat har vi skapat två mötesplatser för ungdomar och en informationscentral för de boende i Herrgården som gör att de får mer förtroende för det offentliga. Vi har även anställt två socionomer till Rosengårdsskolan.

Hade ni fått en så stor summa utan kravallerna?

– Nej, och det är skönt att samhället reagerar.

Hur många har ni anställt med de pengar som ni fick?

– Tre ungdomsledare och två informationsassistenter som alla bor eller har bott i Rosengård. Och tre socialsekreterare och två socionomer.

Hur mycket av det kommer att finnas kvar när pengarna tar slut?

– Det måste vi bestämma nu. Jag tror att vi måste omprioritera i budgeten. Det viktigaste är att vi behåller ungdomarnas mötesplatser.

Georgina Simicic, ungdomskommunikatör. Vad har satsningen betytt?

– Ungdomarna fick fylla i en enkät där de själva kunde säga vad de behövde. Där visade det sig att behovet av mötesplatser var stort, framförallt för dem som gått ut gymnasiet och inte fått jobb.

– I januari står ungdomscentrumet Bricks på Bennets väg färdigt, det kommer bli fantastiskt bra.

Varför heter det Bricks?

– Det var ungdomarna själva som hittade på namnet, de översatte Tegelhuset till engelska.

Hur många tjejer kommer till er?

– Vi har tjejkvällar på måndagar och fysträning för tjejer på onsdagar. Det kommer mellan 15 och 40 stycken, men det är inte samma tjejer som kommer varje gång.

André Hounsounou, ungdomskommunikatör.

Varför behövdes två mötesplatser för ungdomarna?

– Rosengård har så många ungdomar, och många av dem hade väldigt få ställen att mötas på. Pengarna kom inte en dag för tidigt. Ungdomarna delas upp beroende på vilken del av Rosengård de bor i, därför är det bra med två olika ställen.

Vad gör ni där?

– Vi har bland annat fotbollsturneringar, dans, styrketräning och övningar om hur man söker jobb.

Hur ser ungdomarnas behov ut?

– De vill känna sig delaktiga. De vill ha jobb, bostad, betala skatt och känna sig som en del av samhället.