– Jag hade en skatteskuld och fick höra att i Malmös krogvärld kan de ge dig kontanter väldigt snabbt om du är villig att göra vad som helst.
– I ett fönster till en restaurang jag aldrig ätit på satt en lapp om att de sökte en tjej. Jag hade helt fel erfarenhet men fick frågan om jag kunde börja arbeta redan samma dag.
Visste du att du skulle skriva om erfarenheten?
– Nej, inte de första timmarna. Men inom ett dygn. Andra som började jobba slutade ganska snabbt när de kom i kontakt med de skumma grejerna. Jag klarade av att vara där genom att gå in i en observerande roll. Det blev ett filter jag kunde sätta upp mellan mig själv och utsattheten.
– Omkring mig fanns en stark medvetenhet om att befinna sig på botten, som jag aldrig omfamnades av. Jag visste att jag hade alternativ. Samtidigt förändrade jobbet och gemenskapen mig. Ibland kom det in konstnärer som satt och pratade om bilden av Malmö. Vi drev med dem, vårt vapen mot naiviteten var att aldrig vara naiva.
Var det självklart att du skulle säga upp dig och berätta?
– Inte alltid. Det finns en stark uppfattning om illojalitet inom gruppen. Att vara en bra person innebär att hålla svåra hemligheter och aldrig läcka. Men nu, med lite distans, känns det rätt.
Läs reportaget här.