Dödsångesten från hösten 2010 har nästan lagt sig. Men det kliar ofta längs sidan på Basi Hassan. Kulan som träffade honom i ryggen följde längs revbenen och gick vidare ut ur kroppen. Nu läker sårkanalerna i musklerna ihop, sakta.
– Doktorn har sagt att jag kommer att bli helt bra, säger Basi Hassan. Här, märkena kommer att synas, säger han och lyfter på tröjan för att visa. Men senare kommer det inte att kännas lika mycket.
Basi Hassan stod vid en busshållplats där Norra Grängesbergsgatan mynnar i Lönngatan kvällen den 10 oktober 2010. Plötsligt bara small det, någonstans bakifrån. Basi Hassan, flykting från Somalia, fick för sig att någon smällt av en bomb. Sedan kom blodet.
– Jag trodde jag skulle dö, berättar han.
Basi Hassan försökte ta sig hem till sin syster som han nyss lämnat. Han insåg att han behövde hjälp. På vägen fick han kontakt med en polisbil. Poliserna fick ner honom på marken och kallade på ambulans. Sedan minns han inte mer.
– Det har varit jättejobbigt. Jag har haft svårt att sova, säger Basi Hassan nu. I början visste jag ju inte vem som ville mig illa. I flera veckor trodde jag att det var någon efter mig när det ringde på dörren. Jag fick ha släktingar hos mig.
När den misstänkte serieskytten greps kom ett första steg framåt. Det gick att vara glad igen.
– Man blev mycket lugnare, säger Basi Hassan.
Polisen kallade in polishundar och sökte igenom området kring skjutplatsen – ingen tomhylsa, inga fotspår. Kulan söktes för att eventuellt kunna passas ihop med serieskyttens vapen, men utan resultat. Man försökte med noggrann rättsmedicinsk och teknisk undersökning av hans kropp för att kunna knyta något till ett vapen, en gärningsman.
– De förhörde mig många gånger också, säger Basi Hassan. De ville veta om någon sett mig, någon varit i närheten, men det var ingen där. Jag hade sett det i så fall. Men det fanns inga vittnen.
Ändå fanns hoppet kvar, särskilt som den misstänkte serieskytten häktades för så många av de andra skjutningarna.
Fram till strax efter klockan 16 i onsdags. Under Sydsvenskans intervju med honom ringer Basi Hassans telefon. Det är polisens spaningsledare Mats Lassén, som kommer med det nedslående beskedet: du finns inte med i rättegången, vi kan inte åtala den misstänkte för skotten mot dig.
– Det känns inte bra att ge honom beskedet, och det är ju just typiskt, säger Mats Lassén till Sydsvenskan. Det var efter skjutningen mot honom som uppmärksamheten verkligen drog igång. Men bevisen räcker inte för åtal.
Men skottet mot Basi Hassan har ju kopplats på andra sätt till den övriga serien?
– Vi har hela tiden arbetat med hypotesen att det ingick i serieskjutningarna, men det behövs konkreta bevis för att man ska kunna ta det vidare. Det har vi inga.
Därmed blir det också problem för Basi Hassan att få ersättning för sina skador – försäkringsbolaget har inväntat polisutredningen. Och det finns ingen att söka skadestånd ifrån. Gärningsmannen är numera formellt ”okänd”.
Basi Hassan, som fått en dotter under tiden sedan skottet, hänvisas till kommunens stödcentrum.
– Jag lever i alla fall, säger han.