Herrgården
"Kom för att visa svenska myndigheter att vi bryr oss om Rosengård och våra
barn". Kalthoum Saad delade ut sjuhundra lappar. Två mammor och sex pappor
kom till mötet.
En basketboll studsar mot asfalten. Det är tidig fredagskväll på Herrgården.
Kalthoum Saad knyter näven och utbrister:
– Det här är sista gången som jag engagerar mig på Rosengård!
Hon har ägnat fyra dagar åt att dela ut minst sjuhundra lappar. På lapparna
stod: "Hej alla pappor", för hon vände sig särskilt till pappor. "Kom för
att visa svenska myndigheter att vi bryr oss om Rosengård och våra barn".
Kalthoum Saad vill få slut på bränder och stenkastning. Hon säger:
– Jag vill att föräldrarna vaknar!
Nu står hon vid Rosengårdsskolans entré, klädd i grön- och vitprickig
sommarklänning, och väntar på vuxna som inte dyker upp.
Tjugofem minuter efter utsatt tid kan mötet ändå börja. En liten församling är
på plats i skolans aula: Två mammor. Tre pappor (några ansluter under mötet,
som mest är de sex). Tre stadsdelsvärdar. Två personer som jobbar med
trygghetsfrågor på Rosengårds stadsdelsförvaltning. Två talare – socionomen
Haider Al-Baseer och forskaren i pedagogik Laid Bouakaz.
Laid Bouakaz talar om "social schizofreni" och "identitetskamp". Haider
Al-Baseer säger att alla har ett eget ansvar för att försöka förbättra sin
situation.
En pappa säger:
– Nittionio procent har kommit hit på grund av något dåligt. Inte för att man
vill bo där det är kallt och blåsigt. Asylsökande är ett helvete. Sen blir
man instängd tio personer i en trea istället för att bo i det fina hus som
man hade. Man blir degraderad, psykiskt och fysiskt. Till slut ger man upp
hoppet. Det klart att barnen blir förbannade när mamma och pappa ger upp.
Och de tar ut det på det som är närmast.
Kalthoum Saads son, 21-årige Mohammed Salame, är med på mötet för att hans
mamma bett honom hålla ordning. Han kan sånt för han jobbar extra som
väktare. Han har inga förhoppningar om mötet:
– Det är uppenbart att det här inte kommer att hjälpa.
Han var med om en liknande träff för tre-fyra år sedan. Den gången delade
Kalthoum Saad ut sexhundra lappar. Det kom kanske trettio personer.
– Och det var bara vår familj och våra vänner som kom. Flera av dem bor inte
ens på Rosengård, berättar Mohammed Salame.
Hans fyra systrar har flyttat till andra delar av Malmö. Han vill också
flytta.
– Jag trivs inte. Det har hänt för mycket. Jag vill bo på ett lugnt ställe.