Ännu har det dock inte gått så långt att de avråder kvinnor från att komma hit
och föda sina barn under jul- och nyårshelgerna.
Sju barnmorskor, varav några ska sluta sina pass och några andra gå på sina,
berättar om arbetsmiljön. På ytan är det lugnt och stilla här. ”Vi bistår i
livets port” står det på en stor affisch i Kvinnoklinikens foajé.
Och livets port blir det just här för allt fler Malmöbor. De senaste tio åren
har antalet förlossningar ökat med 1 500.
– Men vi har inte blivit fler för det, säger barnmorskan Camilla Mellander.
De har räknat ut att det egentligen skulle behöva vara femton till för att
klara alla förlossningar och för att de femton förlossningsrummen ska kunna
användas fullt ut hela tiden.
– Fjorton barnmorskor och undersköterskor har fått sluta sina vikariat och
ingen som jobbar natt har fått ta ut semester under hösten, säger Marie
Christenson.
Som grädde på moset har deras arbetsscheman ändrats ett flertal gånger och
från och med mars nästa år ska de jobba varannan helg. Dessutom tas deras så
kallade timbank bort, ett slags resår i arbetstiden, där fler kan kallas in
om det är toppbeläggning, alternativt gå hem när det är mindre att göra.
Timbanken har också gjort att det gått att själv bestämma en del över sin
arbetstid och att det är lättare att byta pass med varandra.
– I början var vi negativa till timbanken men har under tiden insett hur bra
det var, säger Maria Andersson.
Allt görs i besparingens namn men personalen här hävdar att de inte sett ett
enda bevis för att det verkligen blir några sparade slantar för timbanken
innebar också att övertid inte tilläts. Vad kostar det inte att betala
kvalificerad övertid? frågar de sig. För det kommer att behövas när allt
färre kan tänka sig hoppa in extra när schemat blir tuffare.
Det viktigaste är dock att kvinnorna som kommer hit för att föda inte ska
märka av nedskärningarna.
– Jag tror inte de gör det, vi är ju professionella, säger Marie Andersson.
Men för barnmorskorna blir det ändå ett splittrat arbete när de ska ansvara
för flera förlossningar samtidigt. Därmed finns det mindre tid för att
kvinnor kan få epiduraler, ryggbedövningar, till exempel. Det finns inte tid
att övervaka dem.
Trots vad de säger hävdar de i samma andetag att patientsäkerheten inte är
hotad. Men stressen och pressen har fått flera att säga upp sig och flera
andra söker nu nya jobb.
– Men vi älskar vårt jobb och vi vill inte framstå som gnälliga. När det har
varit som värst har vi till och med talat om att vi skulle säga upp oss
allihop. Det är klart att vi inte gör det men så är läget, säger Marie
Andersson.
Camilla Mellander har skickat fem brev till sjukhusledningen för att påtala
personalens synpunkter. Hon har inte fått ett enda svar.