MALMÖ. Malmö är farligt, anser däremot kommunens egna företrädare.
Så farligt att två kilometer genom centrala Malmö, enligt kommunen, måste
övervakas av 58 kameror – dygnet runt.
Kommunen fick först klartecken av länsstyrelsen, sedan förra
länsöverdirektören Lise-Lotte Reiter kört över sina underlydande.
Det hjälpte inte.
I länsrätten blev det nej till den omfattande kameraövervakningen.
Efter kommunens överklagande har kamerorna blivit ett fall för kammarrätten
i Göteborg. Malmö vill ha sina kameror för att skapa en tryggare stad. Och
för allas bästa måste alla tåla att bli övervakade av kameror, hävdar
kommunen.
Inte alls, hävdar justitiekanslern, JK, i ännu ett förberedande yttrande
till kammarrätten.
– Stråket är inte särskilt brottsbelastat, hävdar Kent Ladvall, handläggare
på JK.
Därför saknas de särskilt starka skäl som krävs i lagen för att tillåta
omfattande kameraövervakning dygnet runt. Och då måste skyddet av den
personliga integriteten gå före, anser JK.
– Under vissa tidpunkter på dygnet har det inte inträffat några
misshandelsbrott alls, påpekar Kent Ladvall.
Kommunen målar för sin del upp en dyster bild av Malmös centrala delar. Det
är stadsdelar där våldet ökat, där sexton människor mördats eller dräpts,
där rånen ökat och där våldtäkterna ökat med nära 50 procent.
Visst, medger JK, det sker många brott i de aktuella stadsdelarna Centrum
och Södra innerstaden. Men det är inte brott som händer längs stråket, utan
de anmälda brotten är jämnt fördelade över hela stadsdelen.
– Det sker inte fler brott längs stråket än i dess närområde. Det kan därför
ifrågasättas om det finns ett tillräckligt behov av allmän kameraövervakning
längs stråket, anser Kent Ladvall.
Dessutom är polisens redovisade våldsbild tveksam.
När Sydsvenskan granskade polisens statistik visade det sig att de sexton
våldsamma dödsfallen gällt försök till mord och dråp. Och inget av mord-
eller dråpförsöken hade skett på stråket.