MALMÖ. – Jag bara skrattade, det var så härligt! De hade kaffe, kanelbullar
och pepparkakor. En röd matta hade de också rullat ut, berättar Susanna
Stenevi Lundgren.
Vid sjutiden på morgonen hade hon just klivit av buss 100 från Vellinge och
var på väg till jobbet. Hon hann inte prata med de 4-5 unga män som stod
bakom kaffebordet. Bakom dem fanns en skylt med texten ”I Malmö är alla
välkomna. T o m ensamkommande Vellingebor”.
– Typiskt. Jag borde ha stannat och pratat med dem. Det var ett fantastiskt
initiativ och ett trevligt sätt att demonstrera.
På bussen till Södervärn hade Susanna Stenevi Lundgren pratat med en reskamrat
om den upphettade diskusionen om flyktingmottagande i Vellinge. Hon tycker
det bra att det bilden av kompakt motstånd luckras upp och att inte alla
accepterar ”avsaknaden av empati”.
– Jag känner folk som köpt vinterkläder på Myrorna. Sedan har de knackat på
hos flyktingarna och lämnat över kläderna.
Står kaffekillarna på Södervärn kvar i morgon, så tänker Susanna Stenevi
Lundgren ta dem i hand - och kanske en morgonfika.
– De är ett ljus i mörkret.