MALMÖ. Det svarta krucifixet var smyckat med färska snittblommor och mängder
av ljus. Mellan 150 och 200 personer samlades på lördagen på kyrkogården för
en katolsk gudstjänst med församlingarna Vår Frälsare och Maria Rosengård.
På morgonen hade man firat alla helgons dag. Nu var klockan 15.30 och det var
tid att fira alla själars afton. Församlingen sjöng Härlig är jorden och
läste rosenkransen på svenska, polska, kroatiska och spanska.
Kyrkoherde Daniel Adner från Vår frälsares församling och Vladimir Svenda från
kroatiska missionen stänkte vigvatten på församlingen.
Efter gudstjänsten följde prästerna med till gravar för att be och stänka
vigvatten.
Att sätta ljus vid gravar är en katolsk sed som blev vanlig i den svenska
kyrkan i mitten av 1900-talet (se faktaruta). Men det finns skillnader
mellan hur svenska kyrkan och katolska kyrkan uppmärksammar de döda.
Kyrkoherde Daniel Adner beskriver den katolska tron på skärselden.
– Vi tror ju att vi det finns en mellanfas innan de döda går in i saligheten.
En reningsfas. Då kan man be för de döda så att den fasen påskyndas.
Hur lång mellanfasen är, beror på hur bristfällig man har varit, säger Daniel
Adner. Han konstaterar att bara Gud kan veta när en död lämnar mellanfasen
och går in i saligheten. Bönerna på alla själars dag är riktade till alla
döda.
– Man inkluderar alla, det är så det fungerar, säger Daniel Adner.