MALMÖ. Två veckor efter att det förra torgmötet avbröts gör
Sverigedemokraternas ungdomsförbund ett nytt försök på lördagen vid
lunchtid.
Ett tiotal sd-sympatisörer, med ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist i
spetsen, är samlade i korsningen Skomakaregatan-Södergatan i centrala Malmö.
Valet av plats kunde ha varit bättre, kommer det att visa sig senare.
– Kul att vi har många personliga supporters här.
Erik Almqvists försök att vara ironisk hörs inte av många.
Sverigedemokraternas högtalarsystem räcker på långa vägar inte för att
överrösta skriken, svordomarna och skramlet från nyckelkniporna.
En pappersmugg och en snusprilla kastas mot honom.
Han fortsätter tala om den "utbredda svenskfientligheten" även
när ett ägg träffar honom i ansiktet.
– Det här är värre än jag trodde, säger en sd-sympatisör.
– Protesten visar hur allvarligt vi ser på deras budskap, säger en
motdemonstrant.
Ingen av dem vill ha sitt namn i tidningen av rädsla för "de
andra". Det dröjer inte längre innan civilklädda poliser rusar in i
massan och plockar ut personer som kastat saker. De försöker sedan skingra
folksamlingen med hjälp av skåpbilar, hästar och hundar. Men det lyckas
inte.
Demonstranterna är cirka fem hundra, dubbelt så många som polisen trodde
skulle komma, och poliserna är för få.
Många smågator i området underlättar katt- och råttaleken. För så fort ett
gäng körs iväg fyller nya på.
Polisens Ewa-Gun Westford hoppas att Sverigedemokraterna nästa gång väljer en
annan plats.
– Vårt mål var att de skulle få fullfölja sitt möte. Men vi var inte
tillräckligt många för att flytta bort demonstranterna, säger hon.
Flera Sydsvenskan talar med klagar på att polisen har använt övervåld i
samband med ingripanden.
Det håller Ewa-Gun Westford inte med om.
– Vi har ett ansvar att se till att opinionsyttringar ska kunna framföras.
Mötesfriheten ger en inte rätt att störa och förstöra för sin motpart, säger
hon.
De flesta av de gripna släpptes redan på plats.
Vid 14.30-tiden på lördagen kastar Sverigedemokraterna in handduken. Erik
Almqvists och hans följe lämnar Södergatan eskorterade av poliser och
motdemonstranter som passar på att skrika några sista glåpord.