VÄSTRA HAMNEN. Hjulen snurrar som aldrig förr hos Kockums industrier.
Företaget har tiofaldigat omsättningen och fördubblat personalen sedan 2001.
Men ett mörkt moln tornar upp sig för godsvagnstillverkaren – år 2013.
Då måste företaget lämna plåthallen på Stora Varvsgatan om inget oförutsett
inträffar i förhandlingarna med Malmö stad.
–Iskallt, det finns inget annat ord, säger Björn Widell, vd, om
förhandlingarna med kommunen.
Något upprörd blev Björn Widell när han i veckan kunde läsa att hans företag
är ett miljöhinder för bygget av 600 lägenheter utmed Citadellsvägen.
–Visserligen har vi rätt att släppa ut tio ton lösningsmedel. Men målningen
av vagnarna sker hos ett företag utanför Malmö. Våra utsläpp är noll, säger
han. Vi ser oss i själva verket som ett miljöföretag.
När det gäller förhandlingarna med Malmö stad säger Björn Widell att
Kockums har föreslagit tre olika alternativ:
* En förlängning av kontraktet med markägaren Peab på Stora Varvsgatan.
* Malmö stad byter byggrätter med Peab så att Kockums kan stanna där det är.
* Malmö stad bygger nya verkstadslokaler på annat håll. Kockums får samma
hyra som det har idag.
–Men tyvärr, man har inte varit intresserad alls, säger han. Möjlighet att
själv bygga nya lokaler har vi inte. Det skulle kosta oss 300–400 miljoner
kronor, eller lika mycket som vår årsomsättning.
Björn Widell och några kolleger köpte järnvägsvagnstillverkningen 2001 av
dåvarande ägaren Saab.
Tidigare hade Kockums ubåtsvarv fått nya ägare liksom
vindkraftverkstillverkningen.
–Vi är de sista kockumiterna, sista länken tillbaka till 1859 då F Kockum
började tillverka järnvägsvagnar. Det har blivit 14000 vagnar totalt, säger
Björn Widell.
Det nya bolaget tog över personal och maskiner 2001, men hyr lokalerna i den
gigantiska plåthallen där också vindkraftverkstillverkningen sker.
Godsvagnar hade intresserat Björn Widell i fem sex år när han köpte
tillverkningen från Saab. Då hade företaget ett fyrtiotal anställda. Idag
arbetar 76 med att tillverka godsvagnarna.
–Vi ska nyanställa upp till 100 vid årsskiftet. Jag skulle egentligen vilja
att vi gick upp till 130.
Trots den stora produktionsökningen – omsättningen i pengar har ökat från 37
till 400 miljoner kronor per år – skadar det inte att vara försiktig, låter
han förstå.
–Fast när jag ser till hur många beställningar vi tvingats tacka nej till i
år så undrar jag, vi får se. Men det är egentligen ett trevligt problem.
Utöver malmvagnarna till LKAB – halva produktionen –tillverkar man
godsvagnar för transport av bilar. Under utveckling finns en vagn för Posten
som ska klara 160 kilometer i timmen och en containervagn till vilken
lastbilschauffören själv ska kunna lossa och lasta gods.
–Nio vagnar lämnar oss i veckan, för närvarande. Under kommande år blir det
sju–nio vagnar i veckan, säger Björn Widell.
Två vägar att gå om man behöver externt kapital, pengar från finansiärer
utifrån, till expansion eller till en dyr lokalflytt, är att vända sig till
fondbörsen.
–Den behöver vi inte. Vi har en bra bank. Vi är entreprenörer, bygger
företag för att driva dem.
På 1990-talet flyttade en del företag produktionen utomlands, men behöll
ledning, designkontor eller ritkontor i Sverige.
–Vi skulle tappa i kunskap. De bästa idéerna kommer från verkstadsgolvet.
Dessutom har de flesta företag flyttat hem. Ta Östeuropa där många tröttnat
på osäkra transporter och problem med leveranstider.
Utöver den ökande sysselsättningen är Björn Widell stolt över främst två
ting: att 35 procent av arbetskraften har invandrarbakgrund och att den som
gått den treåriga gymnasieutbildningen MIT är garanterad jobb på hans
företag.
–Men bäst mår jag nog ändå när vi nyanställer. Jag vet att det är frukten av
planering. Jag önskar att stadsplanerarna tänkte på samma sätt. Visst behövs
bostäder och många, men de som ska bo i dem måste ha ett arbete, säger Björn
Widell.