Katter med Hitlermustascher. Kissar som joddlar, springer på löpband, har
påsar på huvudet. Dumma katter, översöta katter. Lol-cats (lol= laughing out
loud), de avbildade internetkatterna med medvetet felstavade bildtexter.
Katten är större än porren på internet, om man får tro antalet
Googleträffar.
Det japanska Webbforumet Futuba Channel drog för ett knappt decennium sedan
igång bilduppläggningsmaraton där stolta ägare kunde lägga ut bilder på sina
raringar/demoner. Fenomenet spillde över till mainstreamsajter världen över.
Youtubefilmerna ”Simon’s cat” har setts av mångmiljonpublik. Att överdosera
gulliga jamare på internet blev snabbt en vardagssak. För några år sedan
startade britten Fraser Lewry sajten Cats in Sinks, med bilder på katter som
har gonat ner sig i handfat och vaskar. Hundratals människor har skickat in
bilder.
Varför är just katter så populära på nätet?
– För det första kattälskarnas natur: de älskar alla katter, medan hundälskare
tenderar att favorisera sin egen ras. För det andra är det en rent fysisk
grej – katter har större ögon i relation till sin kropp än andra djur och
det ger dem en sårbarhet som gör oss beskyddande gentemot dem. Och för det
tredje tror jag att det beror på att katter har så egensinniga
personligheter och uttrycksfulla ansikten att de passar väldigt bra för
fenomen som lol-cats, säger han.
En annan, ännu enklare förklaring står kattbeteenderådgivaren Susanne Hellman
Holmström för:
– Kattmänniskor är mer innemänniskor och sitter gärna vid nätet och har katten
i knäet, medan hundfolk är utåtriktade och går på brukshundsklubbar.
Där kom den: att tala om katten verkar inte gå utan att samtidigt tala om
hunden. Poeten och Nobelpristagaren T S Eliot skrev 1939 i ”De knepiga
katternas bok”, som låg till grund för Andrew Lloyd Webber-musikalen Cats:
”En katt är inte som en hund, katt är katt och hund är hund.” För att förstå
en katt måste vi respektera att den ”i början är reserverad” och erbjuda
äkta vänskap. Bara då kan vi hoppas på kattens aktning.
Djurets främsta egenskap, eller åtminstone den som människan värderar högst,
tycks vara dess högfärd och kaxiga svansföring.
– Katten är inget flockdjur. Den går sin egen väg. Katten vänder oss ryggen
och säger ”jag gör det jag vill”. Det skapar en särskild relation.
Människan blir tvungen att tänka: ”Vad ska jag göra så att du blir nöjd?”
Det enda man kan muta en katt med är mat och godis, säger Susanne Hellman
Holmström.
Är det stoltheten som gör katten till en älskad musa? Många
författare tycks dras till kissar. Eller är det en slump att de fem
Nobelpristagarna i litteratur T S Eliot, V S Naipaul, Ernest Hemingway,
Wislawa Szymborska och Doris Lessing alla drabbats av en djup fascination
och kärlek till katter och ofta har talat om katten som en källa till
inspiration? Flera av dem har även skrivit om sina katter.
En katt passar den intellektuelle som tillbringar många timmar på kammaren,
konstaterar Susanne Hellman Holmström. Den kräver inget rastande. Dess
renlighet gör att den med lätthet kan sitta med vid matbordet och sova i
sängen. Dessutom kan den tassa runt skrivmaskinens tangenter, störa lite
lagom i skrivprocessen.
I Sverige hamnade författaren och dramatikern Stig Larssons katt Esset på
kultursidorna för några år sedan när han försvann genom kattvaktens öppna
fönster. Stig Larsson grät. Och skrev dagen efter försvinnandet i Expressen:
”Det låter kanske löjligt. Jag borde väl istället för en katt ha haft en
familj. Eller åtminstone en tjej. Men så är det inte. Esset är den som står
mitt hjärta allra närmast.” Tillsammans med en reporter gav sig författaren
ut i Vitabergsparken i Stockholm för att leta. Esset återfanns några dagar
senare, i en skrubb, och levde ytterligare sex år på en diet av bland annat
lövbiff och vaniljsås. Han brukade ligga bredvid författarens skrivmaskin
och dator och, enligt författaren själv, aldrig trampa på tangenterna. Esset
dog i november 2009 och sörjdes som en familjemedlem.
De gör ofta det, katter. Kattbeteenderådgivaren Susanne Hellman
Holmström säger att katten har genomgått en stor statusförändring de senaste
decennierna. Från att framför allt vara en musjägare på bondgården och
springa ut och in bäst den ville, till att föräras den finaste platsen i
vardagsrummet och krusas med kattmat deluxe. Och som det piffas och duttas
med katten i våra dagar! Gå bara på en kattutställning så förstår ni.
Börja med att gå på en kattutställningskurs, en
onsdagskväll på Söderkulla i Malmö. I en källare föreläste föreningen
Sydkattens Olle Jandermark om viktiga lärdomar som:
– Katter är som kvinnor, omöjliga att leva med. En katt kan bli din vän men
aldrig din slav.
Sen började kursen:
– Tänk på att katter som uppför sig illa på utställningen kan bli portade.
– Har ni en kräsen katt, ta med egen mat. Har ni en riktigt kräsen katt, ta
med vatten. Det kan vara dåligt vatten i lokalen och det är viktigt att de
inte blir uttorkade.
– Ett litet tips, vad är det ni ställer ut? Om ni har en röd katt, ha ingen
röd skjorta. Klä er i kläder som visar upp katten. Det kan göra skillnad vid
en extra bedömning.
– När det kommer till burskynke är krossad velour ett bra tips. Det hänger
snyggt.
– Det här med att preparera katterna är en särskild sak. Vissa ska badas en
vecka innan. Och ni som har en korthårig katt, ha alltid ett sämskskinn för
lyster i pälsen. Ni börjar förstå att det är en skönhetstävling, va? Man
noppar öronhår, pillar vax ur öronen och svart grus ur ögonen. Men man får
se upp. Man kan tvätta en katt med fel schampo så att pälsen står rakt upp.
Det viktigaste kom sist. Olle Jandermark spände ögonen i kursdeltagarna:
– Tjafsa aldrig med domaren! Tycker han att din katt har för lång svans så
tjafsa inte.
Utställningsdagen. Europaporten i Malmö. 1 200 katter i varsin bur
med ägarna på en stol framför. Här visades främst raskatter, många uppfödare
fanns på plats. Att ta sin katt till utställning handlar om att få fram bra
individer på raserna, även om huskatter är lika välkomna.
Framför den internationella domarkåren rådde trängsel denna utställningsdag.
Morrhår heter moustaches på franska. Ögonbryn augenbrauen på tyska.
Örontofsar, ear tufts på engelska. Den norske domaren Raymond Saetre synade
en helig birmas fejs i detalj. Stirrade den stint i ögonen. Använde en
tofsvippa för att kontrollera livligheten. Allt med tyst koncentration.
– Imponerande benstomme, sa domaren efter ett tag. Publiken nickade.
– Hon har fantastiska öron.
– Väldigt flott päls!
Jubel och applåder när katten blev nummer ett, bäst i variant. Och fick en
rosett att hänga på buren.
2009 var det vanligaste kattnamnet i Sverige Maja för huskatter och
Gizmo för raskatter. På utställningen bar katterna namn som Grand
International Champion Veritas Yatzy. Han är en brittisk korthår, bor i
Eskilstuna och hade suttit i en kattbur i baksätet i sextio mil för att
hamna i en bur till allmän beskådan.
– Stackars katter, sa de andra gästerna på hotellet när vi kom fram igår. Men
det är inget synd om honom, försäkrade Marie Axelsson.
Nä. På utställningen är katterna kungligheter och deras ägare hovfolk. En
fluffig vit norsk skogkatt låg på en kattens motsvarighet till dyscha och
tog igen sig framför sitt eget porträtt i guldig ram.
– De flesta tycker nog att vi är lite knäppa. Men jag tycker att folk som
sitter och stirrar fram och tillbaka på en fotbollsmatch är knäppa, sa Marie
Axelsson.
Människan idoliserar sin katt, så mycket att den gör henne galen?
1,6 miljoner katter bor i Sverige. Hur många av dem ägs av en tossig
kattkvinna med dålig hygien i ett hus vid skogens slut? Ändå är den
bilden vida spridd. Rädslan för tokan bland kattorna. Författaren Maja
Lundgren berättade nyligen i en intervju i tidningen Vi hur hon tvekade
inför att skaffa katter: ”Det här med kattkvinnor har man ju hört talats om.
Plötsligt sitter man kanske där med arton katter.”
Susanne Hellman Holmström, som jobbar som kattbeteenderådgivare, möter också
fördomen.
– Jag kan komma hem till folk som tappar hakan och säger ”Herregud du är ju en
vanlig människa”. De tror att jag ska komma in och lukta kattpiss. Många
tror att den som kommer är den gamla gumman med kristallkula i handväskan
som ska sätta katterna i trans. Men jag fattar inte ett skit vad katterna
säger utan går på beteende och fakta.
Anna Wallette, på kattutställningen igen, där hon ställde ut sin maine
coone-katt vid namn Lucius. Den är stor och vild men säger inte mjau utan
piper som en fågel. För henne är katten snarare ett medel mot galenskapen.
– När vår förra katt dog märkte jag att jag pratade med mig själv. Det bästa
med en katt är att den alltid är där, va.
Kattutställningar är en av få kontaktytor för kattägare. Här kan man diskutera
bästa torrfodret och beundra den rätta svansföringen. Här kan man även med
avundsjuka i bröstet snegla mot den danska persern Norma Jeans bur. Där
Allan Åutrup borstade sin världsmästare Norma Jean, om och om igen. Den vita
pälsen glänste lika förnöjsamt som Allan Åutrup. Snyggast vinner.
Men Sydkattens utställningsutbildare Olle Jandermarks ord ekar i medvetandet:
– Tänk på en sak: Ni kommer till utställningen med världens vackraste katt och
när ni går därifrån är det också med världens vackraste katt.
– Visa mig en ful katt! Finns inte. Alla katter har personlighet.
Är
du en katt- eller hundmänniska?