Det är de fyra hörnen som bäst beskriver torget.
I ett finns Folk å Rock, skivaffären som tvingats att bli krog för att överleva.
I ett annat finns Drumbar, som visar att läget betyder allt mellan framgång eller elände. Ett försök att ändra från tjeckiskt till skotskt har inte hjälpt. Så nu är den förlusttyngda krogen till salu.
I hörnet mot Stortorget finns Mello Yello, som visar betydelsen av ålder och erfarenhet. Ålderskrogen är helt enkelt bäst i klassen, en prestation ägarna helst inte vill prata om.
Och så är det Victors, krogen med det mest skamfilade ryktet som fått en pizzabagare från Höllviken som ny boss. Det låter inte mycket, men om någon ska få ordning på den tilltufsade krogen så är det Mehmet Celayir. Hur? Med kunskap, öppenhet och gemenskap, eller som Mehmet Celayir själv säger:
– I min kurdiska bergsby brukar man säga att om grannarna går och hämtar vatten, så ska du hänga med. Alltså att man hjälps åt. Personalen ska må bra, grannen bredvid och man behöver inte fuska. Med det här läget kan man inte missa.
Men låt oss för en stund återvända till Folk å Rock, skivaffären som håller sig flytande mot många odds.
I dag är det med hjälp av öl och vin.
Men man ska inte påstå att Folk å Rock är på väg att bli som vilken krog som helst vid Lilla torg. Då reagerar ägaren Kenneth Ovesson.
– Tvärtom.
– De andra kring torget får sköta sitt. Jag vill skapa en kulturell mötesplats.
Då hjälper det att kunna servera öl, vin och räkmackor till skivorna.
– Man måste stå på flera ben, så är det, säger Kenneth Ovesson.
I takt med att folk laddar ner allt mer musik och handlar via nätet, och att tjänster som Spotify vinner terräng, har det blivit svårare att sälja musik i butik. Sedan ett år tillbaka är öl, vin och räkmackor en viktig del av verksamheten i landets äldsta, kvarvarande skivaffär.
– Min förhoppning är att jag ska kunna slippa förluster i år och kanske få ett litet överskott.
– Men jag tänker inte släppa skivorna och filmen. Folk å Rock ska inte bli ännu en krog.
Medan skivhandlaren Kenneth Ovesson kämpar för att överleva i en allt mer digital värld har kafé Gökboets ägare i torghörnan vid Landbygatan drabbats av en annan utveckling.
Lattevågen.
– Alla kaféer överallt har tvingat oss att tänka om. Vi måste ha mer fokus på mat och middag, säger ägaren Miguel Nunez.
Så kafé Gökboet, som fick ytterdörren inblåst av en bomb i maj 2011, lämnar efter mer än tio år lattevågen för att bli Jospers Vin & Grill. Nu är det öl, vin och, som namnet kräver, grillat som gäller.
– Omsättningen har kanske inte ökat, men vi når en helt ny målgrupp, säger Miguel Nunez.
Det är inte bara bomber som skakar om krögarna.
Finanskriser rubbar också tillvaron.
I spåren av finanskrisen 2008 började hela havet stormade kring Lilla torg. Krogar bytte ägare som i ett monopolspel, sprittillstånd drogs in, två krögare dömdes till fängelse för ekobrott, andra fick böter.
Det var också då, 2009, som samarbetet ebbade ut inom Lilla torgs krogförening, krögarnas gemensamma förening som varit motorn bakom förvandlingen av ett litet, borglömt torg till Malmös älskade uteplats.
Enligt krogveteranerna Bengt Hansson och Michael Stegfeldt, som äger Mello Yello, finns det inga samband mellan skandalerna och krogföreningens insomnande.
– Det råkar bara sammanfalla, säger Bengt Hansson.
– 2007, 2008 var knökiga år för många. De tvingades dra ner på aktiviteten. Sen är det ju aldrig bra om något händer som är negativt. Om torget påverkas, då påverkas vi.
Hansson och Stegfeldt är känsliga för frågor kring Mello Yello och Lilla torg.
Innan Bengt Hansson tänker svara på några frågor alls kräver han att själv få svar på några frågor.
– Varför gör du det här?
– Vad tänker du skriva?
– Vi har dåliga erfarenheter av journalister, tillägger han.
Det är onödigt, anser båda, att berätta att Mello Yello går så bra att ägarna i flera år kunnat ta ut årliga vinster på 3 miljoner kronor. Det kan väcka både avundsjuka och kriminella.
Mehmet Celayir, Victors nya ägare, ser annorlunda på saken. Han tvekar inte att lämna ut några detaljer.
– Hur det går?
– Visst, säger han och trycker ut en omfattande kassarapport för april-juni, deras tre första månader vid Lilla torg.
– Det går bra, noterar han själv efter en snabb titt på den flera meter långa remsan som detaljerat listar försäljningen av mat, sprit, läsk, öl, vin.
– Tio miljoner kronor i omsättning.
– Om tre år ska vi sälja för 40 miljoner.
– Man kan inte misslyckas med detta läge, säger Mehmet Celayir.
Det kunde Victors tidigare ägare, som under sitt sista år som ägare, 2009, endast sålde för 12 miljoner kronor enligt årsredovisningen. Skatteverket inledde en utredning, som fann att stora delar av försäljningen aldrig redovisades.
– Bilden av Lilla torg har säker fått sig en törn av olika debacle som vissa av företagen hamnat i, säger Johan Walterström, ny ordförande i Lilla torgs krogförening.
Han vill, efter fem års dvala, väcka liv i krogföreningen.
– Hur föreningen kommer att utvecklas framöver vet vi inte riktigt, men det ska bli fler aktiviteter kring torget.
Intresset kommer framför allt från de nya ägarna, men backas upp av veteranerna.
– Styrkan är att det är ett krogtorg, men det måste marknadsföras, säger Bengt Hansson på Mello Yello.
Det är, resonerar han, som med all marknadsföring.
Först måste du få folk till Malmö, vilket är Malmö stads uppgift.
Sen måste du få folk till torget, vilket är den gemensamma krogföreningens uppgift.
Till sist ska folk välja krog, och där är det upp till krögaren själv.
– Här är det mångfalden som är styrkan, mixen. Sen ska vi inte glömma allt som kommunen gjort. Det är många i kommunen som ska ha cred för att de har varit så framsynta, säger Bengt Hansson.
– Det hade inte blivit något utan personer som Bosse Andersson på gatukontoret, stadsträdgårdsmästaren Gunnar Ericsson och politiker som Emmanuel Morfiadakis, tekniska nämndens ordförande.