I lokalerna finns också Bazaren i Hindby med främst smycken och mobiler med
tillbehör. Det doftar kaffe från fiket i ett av hörnen med inblandade lukter
av skönhetskrämer och parfym.
Fyndbörsens ägare Cristin Rosengren har drivit stället i 25 år. Hon sitter
inne på kontoret innanför en glaslucka med monitorerna till
övervakningskamerorna intill.
– Affärerna har verkligen gått upp och ner under tiden jag har haft
Fyndbörsen. Idag går det inte längre att driva en genuin loppmarknad, säger
hon.
– Det finns för många alternativ till loppisar: Ebay och Tradera och Blocket.
De flesta som står här nu säljer nya grejer, restpartier eller något de har
importerat själva. Eller köpt någonstans.
Snett utanför hennes bås står hygienprodukter staplade på en disk: flera varor
kommer från apoteket, flera kartonger med nikotintuggummi ligger bredvid.
Det är fullt med varor som bara får säljas på apotek eller hos licensierade
handlare.
– Jag försöker hålla rent, begära F-skattebevis av dem som hyr in sig och så.
Jag tar personnummer och de måste visa id-kort, säger Cristin Rosengren.
– Men det är svårt att hålla efter dem – en person hyr ståndet av mig, sen kan
det stå någon annan där efter en stund, de byts av och det kan komma in
någon helt annan. Vi kan inte kolla alla grejer i stånden heller. Men skulle
vi se något uppenbart så polisanmäler vi, självklart.
Strax efter klockan 18 händer något. Rader av unga, välbyggda män och kvinnor
med öronsnäckor kommer in från alla hörn. Det tar någon minut för oss att
fatta att vi hamnat mitt i ett myndighetstillslag. Andra har redan märkt
det – det smäller och slamrar när vissa säljare stänger ner stånden och
raskt blandar sig med andra besökare. På flera ställen ser vi varor plockas
undan från diskarna och stoppas ner i fickor eller byta händer innanför
ståndens hönsnät – telefonkort från Comviq, dyra rakhyvlar, guldsmycken. På
andra håll står säljarna kvar utan att oroa sig.
– Bara man är hederlig är det inga problem, man ska ha sina papper klara,
säger Firas Abbas, som säljer begagnade prylar, men han suckar ändå.
– Kunderna går ju härifrån när det är tillslag, det förlorar alla vi andra på.
Entréerna är spärrade av civilpoliser med brickor hängande runt halsarna. Alla
som passerar avkrävs en förklaring till vilka de är och vad de har för
ärende. Totalt 26 personer: 10 närpoliser, 8 gränspoliser och 8 utredare
från Skatteverket betar av stånd efter stånd – papper, bokföring och
legitimation ska fram. Ett av stånden omringas – en tonårig flicka står och
säljer hygiengrejer. Den 52-årige mannen som hyr ståndet av Cristin
Rosengren har stoppats i steget på väg bort från platsen. Han är besvärad av
uppmärksamheten.
Längre bort i samma gång står en man och säljer begagnade datorer från sina
fyra meter försäljningsdisk. Han har sålt här i tre månader.
– Jag tänkte testa lite, här är bara öppet tre dagar i veckan och man kör
några timmar varje gång, som en hobby, förklarar han.
– Jag visste inte att man behövde företagsbevis och sånt. Nu vill Skatteverket
att jag ska betala in pengar och ha företagsregistrering. Katastrof.
Manhal Abdul Jabbar håller i sitt F-skattebevis. Han säljer i första hand
smink i sitt lilla stånd. Grejer han köpt billigt i Dubai, eller i England.
Parfymer och vissa sminkmärken köper han via andra kanaler: en större
grossist, ett par nätsidor. Han visar adresserna, kvitton och liknande.
– Men säg inte vem jag handlar av, då kan någon ta affärsidén, säger han med
ett leende och plockar bland produkterna.
”Ruby rose”, står det på ögonskuggan. Den är han ensam om i stan, tror han.
Manhal är busschaufför i det civila och står på Fyndbörsen som en
sidoverksamhet – extra pengar.
– Jag måste tjäna minst 2 000 i veckan för att det ska vara lönt. Men det är
hård konkurrens, titta: jag köper in de här krämerna för 90 kronor och
säljer dem för 110. Men härborta – det ståndet – de säljer grejerna för 65
kronor. Det kan ju inte finnas marginal i det.
Hur kan det vara?
– Jag vet inte. Det är alldeles för billigt.
Stöldgods?
– Det kan ju inte jag säga, men jag kan gissa.
Manhals pappa bryter in:
– Det är fel med stöldgodset – kommer det någon till mig och vill sälja stulet
och jag köper något, då är det mig han stjäl från nästa gång.
Manhal igen:
– Om alla säger nej, om alla vägrar köpa stulet, då är det bättre för alla.
Han är, precis som ägaren Cristin Rosengren, tacksam för den senaste tidens
tillslag – det ger en sundare konkurrens och bättre förtjänst att tjuvar och
hälare rensas bort.
– Det märks att polisen varit här ofta. Man har kunnat höja priserna lite, när
inte ”dom” konkurrerar, säger han.
Framemot klockan 20 är det stängningsdags på Fyndbörsen och Bazar. Polisen och
Skatteverket troppar av. 52-åringen från ståndet med den tonåriga expediten
är gripen, misstänkt för grovt häleri. Han är för övrigt nyligen dömd för
samma brott. I november 2010 greps han med rakblad och nikotintuggummi för
över 60 000 i sitt stånd. Grejerna hade han köpt in av säljare som kommit
till honom på Fyndbörsen, sa han – han visste inte några namn och han såg
inte några kvitton. Sen sålde han sakerna vidare för femtedelen av
butikspriset.
”Det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig
till fortsatt brottslighet,” skrev tingsrätten i domen 6 april i år. Han
fick böter och villkorligt fängelse. Den gången.