Kvar på Mölleplatsen står ett av de tre scentälten. Där får det sällskap av Manegen, som lämnar Lördagsplan.
Enligt den nya festivalgeneralen Christian Dahl, som tillträdde efter årsskiftet, är detta en medveten plan att integrera hela festivalen. De ”isolerade öarna” ska inte finnas kvar, kopplingen mellan de olika områdena ska vara tydligare. Ledningen vill ”göra det så enkelt som möjligt att uppleva all kultur, de olika genrerna ska inte finnas var för sig”.
Vilket bland annat innebär att vi festivalskeptiker som 2005 fann en fristad på Mölleplatsen måste in i trängseln i centrum igen för att stilla vår hunger och nyfikenhet på bra musik. För nu luckras denna festival i festivalen upp, söker sig ut över stan och in bland matoset. För den går väl inte helt sonika upp i rök?
Skärskådar man programmet verkar det dessvärre vara så. Utbudet på Mölleplatsen tunnas ut, men jag kan inte se att det kompenseras med ett fetare program på övriga scener. Arenan i Raoul Wallenbergs park lockar med en handfull hyggliga hiphopakter, ungefär som förr. Hedmanska gården har i vanlig ordning ett mer lågmält program, som nog kan mäta sig med tidigare års men knappast överglänsa dem.
På den stora scenen på Stortorget ska stackars Millencolin och Flogging Molly fixa en helkväll på torsdagen, Svenska Akademien och Tingsek på tisdagen. Kultbandet Slagsmålsklubben avslutar festivalen på stora scenen.
Det låter lite lågbudget, men ett problem är att artistgagerna skjutit i höjden i takt med att skivintäkterna minskat. Stadsträdgårdsmästaren Gunnar Ericson medgav redan i januari att Malmö stad i år måste anpassa utbudet efter ekonomin.
Så kanske är nivån fullt rimlig. Malmöfestivalen kan inte jämföras med Way Out West, storstadskollegan i Göteborg – där kostar det 1295 kr i entrén.
Det är läge att diskutera hur stor del av kulturbudgeten som ska brännas av under åtta dagar i augusti. Malmö stad har de senaste två åren hottat upp gratisprogrammet ”Sommarscen”, utspritt över två månader och 27 olika platser varav Pildammsteatern och Hedmanska gården bara är de mest kända. Det är egentligen en mycket vettigare kulturpolitik. Om valet står mellan en sommarlovslång satsning på ett levande Malmö och åtta dagars extas så kan jag undvara extasen.
40% är glada
40% är likgiltiga