Inga toppbetyg - men många fyror

Ekogourmet. Gustav Adolfs torg Louisiana.

Cajunrestaurangen Louisiana lade ner för ett par år sedan (numera finns Svea i samma lokaler), men den återuppstår varje år under festivalveckan för att lassa ut tallrik efter tallrik med en av de stora festivalfavoriterna: cajunkryddad kyckling med idahopotatis och limesås för 55 kronor.

Man förstår varför kön är så lång. Det här är rakt, enkelt och gott utan krusiduller. Kycklingbröstet är snällt kryddat och inte alltför torrt, de friterade potatisklyftorna frasiga och den sötsyrliga limesåsen – rättens verkliga stjärna – är riktigt smaskens, särskilt om man pressar lite saft från limeklyftan över.

African Queen. Gustav Adolfs Torg

Förutom att det är namnet på en film med Humphrey Bogart och Katharine Hepburn, samt en hit med 2face Idibia så är det också en restaurang på Malmöfestivalen. Det stilfulla namnet matchas väl av personalens batikmönstrade kläder och coola service. Vi äter grillspett (suyaspett) med friterad Yam och jordnötssås för 55 kronor. Jordnötssåsen har en välkommen ton av rökighet som sticker av mot det söta. Den friterade stärkelserika yamen drar i smak och omfång åt potatischips 2.0, kanske skulle de dock behövt aningen lite mer salt. Grillspetten har det inte daltats med, de är hårt men rättvist behandlade, så att smak i lök och paprika kommer fram maximalt. Det förtjänstfullt kryddade och torrmarinerade köttet är också briljant saftigt. En bonus, för den som tycker så, är Lars Hector (!) bakom disken i afrikansk skjorta.

Djurens rätt. Gustav Adolfs torg

Det finns möjligen något grumligt lustigt med namnet Djurens rätt, i relation till mat, men vi lämnar det därhän och går direkt på vad som serveras. Här är det så otvivelaktigt vegetariskt som något kan bli med personal i tröjor med Vego i form av Lego:s logga på t-shirtsen. Kombitallrik för 60 kronor är en sammanslagning av de två huvudnumren: grillspett med jordnötssås och röd currygryta med kokos. ”Köttet” är sojakött, och visst det kommer faktiskt bra nära vanligt kött detta. Jordnötssåsen drar åt karamell på ett positivt sätt och currygrytan har en snäll rund sötma. Att inga djur fått sätta livet är inte mer än rätt.

Les Trois Roses. Gustav Adolfs Torg

Vissa rätter tycks bara existera under festivalveckan. Den ökända langosen är ett exempel. Kötträtter med choklad ett annat. I chokladbutiken Les Trois Roses tält serveras i år Churrasco Criollo entrecôte med curnfritters, tomat- och rödlökshack samt två såser: mörk chokladsås och champagnesås med vit choklad för 60 kronor. Den tunna, stora, skivan entrecote är sisådär, men såserna är goda, även om de inte hade förlorat på en än mer utpräglad chokladsmak. Curnfritten – en mjuk liten kaka med majskorn fungerar fint till. Chokladrätter må vara festivalmat, men helstekt kött är det inte det måste vara mörare än så här när man bara är rustad med plastbestick.

Kandahar Kitchen. Gustav Adolfs torg.

Det är alltid lite sorgligt att stå bakom någon som köper kokta potatisar på burk i matbutiken, hur svårt kan det vara att skala och koka sin egen potatis liksom? Vinner man verkligen så mycket i tid att det väger upp bristen på smak?

När vi nu faktiskt även har smakat dessa potatisar känns det om möjligt ännu mer tragiskt. För det är vad den vegetariska rätten showr-na-khot för 25 kronor består av: burkpotatis, burkkikärtor, lite sallad på tomat, gurka och isberg med vinägerdressing.

Tänk på den svampiga skolmatspotatisen, den som ligger längst ner i kantinen, och som här dessutom är kall. Ungefär så roligt är det. Då hjälper det inte ens att killarna i ståndet är både charmiga och trevliga. Det bästa är att portionen är liten.

Quarter Ribs. Gustav Adolfs torg.

Ingen har sagt: ge mig rätt kryddning så kan jag förändra världen, fast någon borde. Smaksättning är vad all matlagning handlar om. Där lurar magin bredvid överraskningen, kärleken bredvid kunnandet. En Quarter Ribs med ost för 50 kronor bjuder på detta. Runt en som ett revbensspjäll formad färsbiff, bjuds en tämligen vanlig sättning; hamburgerbrödet, rödlöken, salsan och osten. Bra grejer utan att vara fyrverkeriframkallande. Det är däremot köttet. Det här, kan man tippa, är den ursprungliga El Maco:n, den som McDonalds ville, men efter utslätande konsumenttester inte vågade, göra.

Vi gissar på salt, peppar, chili, kanske aningen oregano och paprikapulver. Ja, hur som helst: en perfekt avvägd mix som landar i en stark upplevelse som varmt kan rekommenderas.

Kinalådan. Gustav Adolfs torg.

Friterad mat är ofta väldigt lik all annan friterad mat, mycket frityrsmet och så något obestämbart i mitten. Här är det obestämbara fyra jätteräkor och lite mer identifierbara än vanligt. De är helt ok saftiga och spänstiga och frityrfraset lagom frasigt, synd bara att de väl inte är bästa kompisar med miljön direkt. Då är de friterade fiskbullarna på spett som ingår i samma portion för 60 kronor bättre. De saknar frityrsmet och smakar lite som varma crabsticks, fast runda, och är mer mjuka än krispiga.

Riset är klibbigt och gott, men den sötsura såsen är inte speciellt rolig den här gången heller.

Astrid och Aporna. Gustav Adolfs torg.

Astrids och Apornas matbutik har blivit lite av en succé bland veggisar och människor som gillar ekomat. Bland ingredienserna i deras festivalrätter är det bara tunnbrödet som ingår i sötpotatiswrapen med Astrids carbonara för 50 kronor som inte är ekologiskt, resten är helt och hållet pk. Och ett bra val även med tanke på smaksinnet.

Inrullat i ett mjukt tunnbröd finns en ljummen röra på sötpotatisbitar och matvete med strimlad och uppfräst rökig fejkskinka plus tomat- och gurkbitar. Lika stor och lika mättande som en medelstor falafel, men betydligt roligare. Låtsasdjur är den nya grisen.

Pims krog. Gustav Adolfs torg.

Frågan om vad som är en äkta bouillabaisse brukar leda till slagsmål. Åtminstone om någon inblandad är från denna berömda fisksoppas födelsestad, Marseille. Här kommer rätten i en minst sagt överraskande variant; bouillabaisse med saffransaioli för femtio kronor, utan fisk i. Repetition på det: utan fisk i. Det som är ännu mer udda är att man nästan inte saknar den. Buljongen har nämligen en så tillräckligt djup ton av fänkål, timjan, persilja och lagerblad, och givetvis fisk, att man ändå tror på den. Ett mirakel. Det är istället de väl tillagade grönsakerna som bjuder tuggmotstånd. Kombinationen blir en allt igenom matig upplevelse.