Festivalchatt med Katarina Mazetti

moderator: Nu börjar chatten!

Gun: Vad har du gjort på festivalen?
Katarina Mazetti: Pottränat min nya hundvalp Maggan! Men i kväll ska jag försöka slå i folk lite historier i tältet oasen vid 20-tiden. Sedan har mina anhöriga lovat att släpa omkring mej på olika konserter. Det finns mycket jag vill höra!

Åke: Skriver du på en ny bok just nu?
Katarina Mazetti: Jag skriver på sådär sju stycken, så är det alltid. Ungefär fyra av dem kommer aldrig att bli färdiga, men tre kan kanske bli av så småningom. Den som ligger högst just nu är en fortsättning på boken Tarzans tårar, arbetsnamnet är Tarzan dansar och ler. Den handlar om en familj och en ekonomisk katastrof. Sen är det lite fantasy, en roman som utspelar sig i Karlskrona på 1700-talet och så en som är lite hemlig.

Vreta Lind: Blir du nervös när du uppträder för många människor?
Katarina Mazetti: Nej.Jag har en gång i tiden varit lärare, bl a på Sofielundsskolan i Malmö, och sen jobbade jag i 15 år på Sveriges radio. Nervositeten inför att tala inför många nöts bort med åren.

Peter Ollén: Hej, Jag ligger i svininfluensa och får inte gå ut på en vecka. Annars hade jag stått längst fram i kväll. Du är verkligen både rolig och klok att läsa och lyssna på.
Katarina Mazetti: Svininfluensan kan verkligen ha förfärliga följder...Tack så jättemycket, jag ska tänka på dej

Perdue: Har du följt debatten om bokmanglingen i Malmö?
Katarina Mazetti: Jag har varit på min sommar-ö i Blekinge tills nu - vad är det frågan om? Ge mej några korta meningar om saken skall jag direkt tuta fram en åsikt...

Pscyho Billy: Om du fick träffa vilken - historisk eller levande - person som helst, vem skulle det vara?
Katarina Mazetti: Buonaventura Durruti, spansk anarkistledare under inbördeskriget. Det var en hyvens karl.

Tommy: Vem är din favoritförfattare?
Katarina Mazetti: Dostojevskij, Astrid Lindgren, Angela Carter, Mikael Niemi, Ben Elton, Fritjof Nilsson Piraten, Flaubert, och några hundra till...puh.

Heidenstam: Polemiserar du med någon svensk författare?
Katarina Mazetti: Jag har i princip det bästa förhållande till de svenska författare jag känner. En del tycker jag illa om i smyg. Den enda jag minns att jag käftat lite med är Carina Rydberg när hon klagade över att hon fick för lite betalt för en porrnovell till radioteatern. Jag, som varit radioproducent, vet hur snål radions budget är och angrep henne i DN. Annars är jag rätt fridsam.

Fifflar'n: Nån favorit bland de svenska författarna?
Katarina Mazetti: Alltså, det blir lite knepigt nu. Jag känner många författare, man träffas på Bokens dag och litteraturfestivaler över hela landet, och en del är jättetrevliga men skriver halvtråkiga böcker. Andra är stroppiga och skriver fantastiskt...Jag håller mej till de döda: Fritjof Nilsson Piraten, Selma Lagerlöf (även före firandet i fjol), Bellman, ..Elin Wägner (storfavorit), Bang, med flera flera flera

Nils Karlsson: Får du många knäppa brev från dina läsare?
Katarina Mazetti: Inte så många brev, mera mejl, och så skriver folk i gästboken på hemsidan. (Den har legat nere ett slag men kommer i ståtlig ny upplaga om några dagar) En gång kom en dam och knackade blygt på min dörr och räckte mej ett korsstygnsbroderi med citat ur en av mina böcker. Sen försvann hon. Den gillade jag alldeles särskilt. Förresten, jag menar att jag får inga KNÄPPA meddelande, bara trevliga.

Karin: Vilken sorts musik tycker du om?
Katarina Mazetti: Alla slags musik (som jag känner till - det finns sånt som "house" som jag inte riktigt vet vad det är...), särskilt världsmusik, svensk folkmusik, klassiskt (å, Beethovens kejsarkonsert) och rock, inte för hård. Och Jazz, inte för svår. Och visor och ballader och afrikanska trummor och musik från balkan. Serbiska trumpeter. Indisk musik. Herregud, det är inte mycket jag inte gillar.

Ibbe: Har du jobbiga barn?
Katarina Mazetti: Ja, gudskelov! Vem vill ha mesproppar?

Anders: Vad tycker du om kulturelitstämpeln som framgångsrika författare ofta får?
Katarina Mazetti: Rätt åt dem som får den...Jag har aldrig lyckats uppnå denna status. Det beror nog på att jag tänker på folk jag känner när jag skriver, en del av dem mindre sofistikerade. Gamla elever, norrländska bönder, ja, vanligt folk. Fast en gång fick jag 50 000 av svenska akademin i stipendium. Då kände jag mej lite kulturelit och njöt av det (roligast är dock att ha intresserade läsare)

Hedvig: Finns Gud? Ja eller nej, tack!
Katarina Mazetti: Jaså? Vad är "gud"?

moderator: Nu återstår fem minuter av chatten.

eppe: Bra krönika om kön ålder och konstnärskap. Varför detta ständiga kategoriseringsbehov? Gör medierna det värre?
Katarina Mazetti: Jag får inte säga pip i en intervju utan att samtidigt i en ruta tala om hur gammal jag är. Jag har börjat ljuga och säger att jag är 72. En äldre herre. Mycket respekt.

Gunilla: Vilket är ditt favoritland (förutom Sverige)?
Katarina Mazetti: Just nu älskar jag Frankrike för gillar mina böcker och bjuder jämt in mej på festivaler. Och för att det är ett osannolikt land - vackert och tokigt på samma gång

moderator: Chatten är slut. Tack för alla frågor!