Utan inpräntade imitationer

Detta är ljudet och anblicken av några förälskade lantisar och popromantiker som skaffat sig en rätt egen uppfattning om vad som utspelar sig under neonskyltarna. Rättrogna är de inte, och det är halva poängen. Allt Deportees företar sig på scen påminner om något vi sett och hört förr, men det finns inga inpräntade imitationer i deras musik; Deportees utgår från sig själva, och har på så vis betvingat soulpopens mysterier som få andra svenska band.

Peder Stenberg är en intressant scenfigur; självsäker och valhänt i samma handvändning; både cool och storögt stirrande. Som sångare förstår han att bjuda till utan att bjuda ut sig: aldrig någonsin misstar han vokala utsvävningar för inlevelse. Falsetten är fin, men han överdriver den inte. Bandet spelar skarpt, och förmår vårda en sentimental låt som ”When They Come” utan att det blir jolmigt.