SEPTEMBER. September har en av Sveriges märkligaste karriärer. Medan hon var en drömmande tonåring högt upp på Englands klubbtopplistor struntade vårt land totalt i henne. När hon nästan ett decennium senare hänger runt i ett töntigt tv-program på TV4 älskas hon sönder och samman. Fjolåret har därför varit ett medialt presentationsår för den granitstarka jazzrösten med de glittrande europopliken till hits.
Om sådana introduktionsfaser förvirrar ursäktar det möjligtvis hur September väljer att presentera sig själv på Malmöfestivalen. Malmös stortorg tar hon sig nämligen an med hjälp av två inte särskilt diskreta dansare och så teatraliska danssteg att inget sinne klarar av att ignorera dem. Den manliga dansaren är misstänkt lik huvudkaraktären i Zoolander. Den kvinnliga verkar leda ett aerobicspass år 1987. Dansstegen styr inte bara Septembers scenspråk. Också hennes minspel blir till en Disneykaraktärs. Mellan textraderna i ”Party In My Head”, sommartuggummit som skrevs åt Kylie Minouge, skoj-grimaserar September-Petra spexigt, som ville hon markera att alla ord hon sjunger ändå bara är påhitt.
Inför ”La La La (Never Give It Up)” berättas världens finaste historia om hur Petra som 18-åring jobbade i garderoben på en klubb, från dansgolvet hörde sin egen jingel och insåg att hon kunde säga upp sig. Att uppträda med en motorvägsbred eurodänga är förstås inte enkelt men September lyckas. Ifall vi i publiken blundar. För i bakgrunden börjar Zoolandertvillingen imitera den där hackspetten Kalle Anka gästas av på julafton.
Som extranummer framförs ”Satellites” och det är enda gången Stortorget mimar eller skriker ut vartenda låttextord: trots allt är den fortfarande hennes största Sverigehit. Zoolander byter om till djupt v-ringat brottarlinne och ler.