LINNÉPLATSEN. Under söndagen var det så dags för Sveriges mest hatade och
älskade kulturyttring. Dansbandet Drifters intog scenen på dansbanan med en
glittersprakande Erica Sjöström i spetsen.
”Boom, boom, boomerang – i käääärleken” och ett 70-tal danspar fyllde snabbt
dansbanan.
Runt hela logen stod resten – flera hundra, många av dem med trånande blickar
för att hitta nästa dans kavaljer eller danspartner.
– Jag tackar aldrig nej, det kvittar hur de ser ut, säger Gustav Möller, en
propert klädd man, med skjorta och en svart pullover. Han är singel och ser
lite blyg ut.
– Jag kom precis, men damerna brukar bjuda upp, säger han.
– Jag tror många hittar varandra här, och sen är det ju ett så inarbetat sätt
att hitta någon på dansbanan, säger han.
Sedan Amiralen och Baldakinen stängt igen finns det inte så många platser att
träffas på för dansbandsentusiaster i Malmö.
– Vi hittade varandra på dansbanan. Det var på Baldakinen 1978, berättar Anki
Eksten och Benny Nebrer.
– Jag tror att det är lättare att träffas så här, när man lätt får fysisk
kontakt, säger Benny Nebrer.
Även Björn Nilsson och Ewa Hansson träffades på dansbanan.
– Vi dansade mycket på Amiralen och det vore ju kul om de öppnade igen. För
det finns mycket Malmöfolk som vill gå ut och träffas på det här sättet,
säger Ewa Hansson.
I brist på dansställen i Malmö brukar de åka till Havsörnens förening i
Skivarp där det är dans en gång i månaden.
– Man ska dansa med alla – det är det som är roligt, säger Björn Nilsson.
En kvällsbris sveper sig in över paren som tycks fnittra allt mer, samtidigt
drar sångerskan Erica Sjöström igång ett saxsolo med svepande
lyxkryssarmelodier. Det har blivit solnedgång och dags för ännu en dans.