Kvar på Mölleplatsen står ett av de tre scentälten. Där får det sällskap av
Manegen, som lämnar Lördagsplan.
Enligt den nya festivalgeneralen Christian Dahl, som tillträdde efter
årsskiftet, är detta en medveten plan att integrera hela festivalen. De
”isolerade öarna” ska inte finnas kvar, kopplingen mellan de olika områdena
ska vara tydligare. Ledningen vill ”göra det så enkelt som möjligt att
uppleva all kultur, de olika genrerna ska inte finnas var för sig”.
Vilket bland annat innebär att vi festivalskeptiker som 2005 fann en fristad
på Mölleplatsen måste in i trängseln i centrum igen för att stilla vår
hunger och nyfikenhet på bra musik. För nu luckras denna festival i
festivalen upp, söker sig ut över stan och in bland matoset. För den går väl
inte helt sonika upp i rök?
Skärskådar man programmet verkar det dessvärre vara så. Utbudet på
Mölleplatsen tunnas ut, men jag kan inte se att det kompenseras med ett
fetare program på övriga scener. Arenan i Raoul Wallenbergs park lockar med
en handfull hyggliga hiphopakter, ungefär som förr. Hedmanska gården har i
vanlig ordning ett mer lågmält program, som nog kan mäta sig med tidigare
års men knappast överglänsa dem.
På den stora scenen på Stortorget ska stackars Millencolin och Flogging Molly
fixa en helkväll på torsdagen, Svenska Akademien och Tingsek på tisdagen.
Kultbandet Slagsmålsklubben avslutar festivalen på stora scenen.
Det låter lite lågbudget, men ett problem är att artistgagerna skjutit i
höjden i takt med att skivintäkterna minskat. Stadsträdgårdsmästaren Gunnar
Ericson medgav redan i januari att Malmö stad i år måste anpassa utbudet
efter ekonomin.
Så kanske är nivån fullt rimlig. Malmöfestivalen kan inte jämföras med Way Out
West, storstadskollegan i Göteborg – där kostar det 1295 kr i entrén.
Det är läge att diskutera hur stor del av kulturbudgeten som ska brännas av
under åtta dagar i augusti. Malmö stad har de senaste två åren hottat upp
gratisprogrammet ”Sommarscen”, utspritt över två månader och 27 olika
platser varav Pildammsteatern och Hedmanska gården bara är de mest kända.
Det är egentligen en mycket vettigare kulturpolitik. Om valet står mellan en
sommarlovslång satsning på ett levande Malmö och åtta dagars extas så kan
jag undvara extasen.