Många läsarfrågor till Björn Ranelid

Linda: Jag är förälskad i din porträttering av Matilda Björk i "Till alla människor på jorden och i himlen". Fick hon någonsin sin parfymbutik? Du är fantastisk och jag lyssnar.
Björn Ranelid: Matilda blev senare delägare i en parfymaffär. Där arbetade hon i nästan nio år. Hon var en stark och klok människa som trotsade dåliga förutsättningar i hemmet och familjen.


U Larsen: Du ÄR helt klart en given kandidat till nobelpriset i litteratur, vem är din närmaste konkurrent i skrivarcirkusen?
Björn Ranelid: jag kommer aldrig att få det priset, ty jag är inte värd det, men jag skriver i glädje och arbetar mycket hårt när jag framträder och möter min publik.


Jim: Vad tycker du är gott i gott gott?
Björn Ranelid: Jag älskar husmanskost och tackar inte nej till mörk choklad. I avseendet mat uppskattar jag rätter som inte präglas av förkonstling och höga priser på restaurang. Det gäller även när jag blir bjuden i olika sammanhang.


Ch.: Är du medveten om att du har en något pretentiös framtoning?
Björn Ranelid: Det är en utmärkt fråga. Jag försöker att vara ärlig och ställer höga krav på mig själv och gör alltid mitt bästa när jag skriver som i dagens Expressen på sidan 4 eller i kväll när jag framträder med musikgruppen Tales på Hedmanska gården i Malmö. Det är min plikt som författare att behandla det svenska språket med omsorg. Jag tillhör inte den så kallade ironiska generationen som kan låtsas vara opretentiös, men likväl dölja motsatsen. Om dessa krav på mig själv framtår som om jag vore pretentiös, så har du rätt i ditt påstående i frågans form.


Ingvar Ohlqvist: Undrar om Du författade även under den tiden Du spelade fotboll i MFF ( för det var det väl?). vilken är Din bästa bok Du skrivit och som Du tycker att en 71-årig Malmöit bör läsa.
Björn Ranelid: Jag hade en ovanligt lång ansatsbana innan jag debuterade. Det berodde på att jag bildade familj när jag var ung och att jag arbetade som adjunkt i filosofi och svenska i tolv år. Dessutom tyckte jag att jag skrev dåligt innan jag debuterade. Jag ville erövra ett språk som skulle vara såsom en genetisk slinga på det vita papperet, ett tumavtryck. Jag kan inte bedöma vilken av mina böcker som jag håller främst, men läsarna har uppskattat flera av dem. Särskilt älskade är "Tusen kvinnor och en sorg", "Bär ditt barn som den sista droppen vatten", "Mitt namn skall vara Stig Dagerman" och "Till alla människor på jorden och i himlen". Det är inte för sent att hysa ambitioner att författa en bok när man är sjuttioett år. Läs och skriv, öva, slipa och låt kloka och omdömesgilla människor ta del av dina försök.


Anders Knutsson: Hej Björn, har läst de flesta av dina böcker, suveräna, tycker att du har Sveriges vassaste penna,dina böcker berör en starkt känslomässigt. Hoppas du fortsätter minst 20 år till. Vilar aldrig din enormt kreativa hjärna, har läst att du får fram mycket alster till dina böcker när du springer din obligatoriska dagliga mil? Kan bara säga att du Björn är det bästa som hänt svensk litteratur sedan Strindberg. Hur hinner du med allt?/ Hälsningar från en trogen läsare.
Björn Ranelid: Tack för dina vänliga ord. Jag är en lärjunge till de stora författarna resten av mitt liv och har mycket att lära. Jag sköter min fysik, springer och tränar. Kroppen och själen är för mig gåvor och jag tar ingenting för givet i livet. Jag röker inte och har inte behov av alkohol, men är inte absolutist. En människa som gör anspråk på att vara intellektuell måste förstå att själen är både barn och förälder till kroppen. Jag skriver och tänker flitigt och uppskattar att vara i naturen, nära havet. Det ger mig kraft.


Faidros: Hej Björrrn. Vad är det för dialekt du talar? Jag har aldrig hört nåt liknande!
Björn Ranelid: Jag ler och nästan skrattar. Jag försäkrar dig att jag inte medvetet försöker arbeta bort mitt skånska idiom. Jag är stolt över att vara född i Malmö. Min dotter och min yngste son har flyttat från Stockholm och bosatt sig i min barndomsstad. Det gläder mig mycket. Min hustru brukar säga och hävda att jag drabbats av en muntlig kris när jag uttalar vissa ljud och ord. Hon har förmodligen rätt däri. Efter att ha bott i Stockholm sedan den 6 juni år 1989, det vill säga snart tjugo år, har min artikulation av ljudet och bokstaven r flyttats framåt i talorganet. Jag talar inför publik varje vecka och framträder ofta i radio och television. Det gör att jag vill tala tydligt. Jag fördömde Per Christian Jersilds enfaldiga uttalande om den skånska dialekten när jag blev intervjuad i televisionen och Aftonbladet. Alla kan höra att jag talar en form av nivellerad skånska. Det är jag stolt över.


Maja: Tycker du själv att du är bäst på att föreläsa ("estradera") eller att skriva?
Björn Ranelid: Jag låter de olika flödena komma parallellt. Det ena lever omlott med det andra. I båda fallen är ordets betydelse, kraft och skönhet det viktigaste. Glöm inte att ordet rör sig med ljusets hastighet när du skriver och skickar meddelanden i cyberrymden. Ordet uppstår från döden när du läser det. Du väcker det till liv från papperet.


Anna: Hur tacklar du all negativ energi som emellanåt flödar mot dig från kritiker och andra? Hur "stänger" man dörren för detta, så att man inte blir knäckt? Oavsett vilket, tack för att du älskar det du gör, för att du har ett äkta engagemang och för att du hanterar språket så kärleksfullt!
Björn Ranelid: Jag har många gånger blivit ledsen och arg när människor skrivit och sagt lögner om mig och förtalar mig utan att ha träffat mig i det verkliga livet. Min hustru och mina barn och vänner är ofta klokare än jag när de ger mig råd i dessa avseenden. Jag tillstår att det är obehagligt när människor vill skada mig, men jag har genom åren mottagit nästan tio tusen brev och mer än nittio procent av dem har varit vänliga. Jag blir författare genom mina läsare. Efter mitt program Sommar i radion från den 27 juni i år har jag fått fler än sex hundra brev från lyssnare. Alla har varit uppskattande. Det lägger jag i mitt hjärta. De elaka och planmässigt onda individerna faller ofta på sina egna grepp.


Sanna: Vilken av dina böcker är du själv mest fäst vid? Varför?
Björn Ranelid: Jag har redan besvarat den frågan.


Gunilla Alrot: Du framstår som en väldigt stark person, både i ditt skrivande och i din uppenbarelse. Var kommer din urkraft ifrån?
Björn Ranelid: I första hand från mina föräldrar, ty de skänkte mig kärlek. Jag har många vänner som ger mig styrka. Om du skall framträda offentligt i dag måste du lära dig besinning och självkritik. Jag försöker att öva mig i de svåra konsterna. Min hustru och mina barn är en källa till kraft och kärlek för mig.


Maja: Vad läser du själv för böcker?
Björn Ranelid: Just nu läser jag ännu en gång Peter Höeghs senaste roman. Den har titeln Den tysta flickan. Jag är medveten om att han stavar sitt efternamn med danskt ö, men den bokstaven får jag inte fram i detta sammanhang. Tomas Tranströmer, Martin Buber och Simone Weil är några av mina ständiga följeslagare i litteraturen. Kerstin Ekman och Theodor Kallifatides är suveräna författare.


Dahn: Som Trelleborgare måste jag fråga....visst spelade du fotboll i TFF? Saknar du kampen och ljuset i fotbollen?
Björn Ranelid: Jag spelade knappt en säsong i Trelleborgs Fotbollsförening. Mina studier tog för mycket tid i anspråk. Jag slutade att spela i klubb när jag var tjugofem år. Dessförinnan spelade jag i Helsingborgs Idrottsförening, Malmö Fotbollförening och Höganäs Bollklubb.


Jocke: Hej. Det var mina vänner som gjorde den youtube videon där de härmar Peter Jihde och "du" är gäst. Tog du verkligen illa vid dig av den så som du uttryckte dig i tv4 nyhetsmorgon?
Björn Ranelid: Jag blev nog mest häpen, men jag blev inte glad.


Anna: Var är ditt paradis på jorden?
Björn Ranelid: Vid Haväng och vår äppellund invid havet nära Kivik.


Leifi: Vad tycker du om Malmöfestivalen?
Björn Ranelid: Mycket bättre än Stockholms olika försök att hålla festivaler.


Rocky: Är du och Linda Skugge kompisar numera?
Björn Ranelid: Jag har aldrig träffat den människan och aldrig talat med henne. Hon ljög om min kropp med ett enda syfte, nämligen att skada och håna mig. Jag fortsätter att tala, framträda och skriva, men nu är hon borta från Expressen. Jag kan inte hata en människa och önskar inte henne något ont, men hennes lögner har skadat mig och upprepats vid tusentals olika tillfällen i media.


Alex: Kan du berätta varför du börja skriva böcker?
Björn Ranelid: Det är svårt så här i efterhand att rekonstruera mina bevekelsegrunder till att jag började skriva med anspråk på att ge ut en bok. Kanske tänkte jag att mitt liv med ljudet i huvudet efter skallskadan och mitt syndrom i överläppen i kombination med en viss begåvning att skriva bidrog till att jag började författa. Jag har alltid använt mina sinnen flitigt och försökt att slunga mig ut i språkets alla möjligheter. Dock måste jag betona att det ligger ett mycket hårt arbete bakom mina verk.


Alex: Kan du skriva dem mest vackraste ord du vet?
Björn Ranelid: Förgät mig ej som ett enda ord i blommans namn. Även nästan bortglömda ord såsom "i all den stund", "sistlidna", "understundom" och "emellertid" är vackra.