Mångstavigt och ändå inbjudande tycker Jonn Palmér Jeppsson.
Festivalprogrammet säger att Against Me!-sångaren Tommy Gabel vill ”göra sina
privata upplevelser mer universella”. Fritt översatt betyder det att han
glömt hur det allmängiltiga fångas bäst av det specifika (se: ”Rocky” – inte
Stallones) och nu blivit en sorts Bruce Springsteen-punkens Chris Martin som
undrar om du minns när du var ung och ville sätta världen i brand.
Det där döljs rätt bra av att vokabulären är så mångstavig – ”Civilian
casualties has been a cost that was predetermined / When interviewed for
report, victims pleaded in frustration” (”White People For Peace”) – och
ändå inbjudande att sjunga med i. Floridakvartettens generösa melodier mår
bra av att inte sitta inlåsta i en dyr studio med Foo Fighters-producenten
Butch Vig, utan kommer lite närmare förstatagningskänslan på debuten
”Reinventing Axl Rose”. Avslutande ”Baby, I'm an Anarchist” är
rockhistoriens vänligaste låt om att vara en Molotovcocktail.