Faela har den totala, genuina spelglädjen, snortajt samspel och stämsång och kul, effektiva låtar med allsångspotential. Musiken och bandet (med medlemmar kopplade till Sverige, Bosnien, Chile, Argentina och Finland) kan i all sin multikulti dessutom stå som själva symbolen för hela denna brokiga festival.

Gruppen fixar en yvig latinamerikansk mix där rumba, salsa och reggae- och ska-färger spetsas med en tesked balkanskt och korta, distinkta solon av bland andra gitarristen Mika Forsling och Edin Bahtijaragic på ackordeon. Faela släpper bara svänget och trycket korta stunder och ordnar med sina många stilkänningar så att låtarna blir precis lagom olika varandra. På slutet toppade de cirkustränade medlemmarna med akrobatik.

Publikkontakten och atmosfären blir också mycket starkare runt dagens mindre, inhägnade GA-scen, än kring den gamla där ett fett stråk av festivalflanörer alltid drog förbi.