När upphör en konsert att vara en konsert och blir något annat?

Jodå, Eric Saade är på plats och han sjunger, han har sina dansare och ett liveband med sig. Ändå blir spelningen på Stortorget framförallt en manifestation av hans popularitet där musiken pågår i bakgrunden medan Saade kör sina danssteg, medan de yngsta medlemmarna i Malmöregionens församlade barnfamiljer försäkrar sig om att deras idol finns på riktigt.

Som ett målmedvetet enmanspojkband trycker tjugoåringen från Helsingborg på alla de rätta knapparna och han får gensvaret han vill ha.

Han är skicklig på det sättet, utan tvekan. Men hans hurtiga europop, som inte vet om den ska dra mot schlager eller R&B, passerar obemärkt förbi.

Undantagen är förstås tävlingsbidragen från Melodifestivalen och ”Manboy” har fortfarande en lite naiv charm över sig.

Men att Saade lämnar scenen efter en timme och säger hejdå utan att ha spelat ”Popular” känns ganska fånigt. Vilket i och för sig passar ihop med låten.

När han till slut drar igång jättehiten blir det i en uppumpad extra allt-version. Stortorget sjunger och ler och alla föräldrar med barnen på allt tröttare axlar börjar andas ut.