Om Cookies N Beans gästinhopp på Peter Jöbacks julturné 2009 var lite som en praktikplats, då är det här projektanställningen.

Med en gemensam sommarshow har tjejerna i countrygruppen och den fortfarande mer namnkunnige musikalstjärnan fördjupat sitt samarbete och på scenen på Stortorget spelar Cookies N Beans en i alla fall nästan lika viktig roll som Jöback.

Men det är inte oväntat Jöback som först placerar sig i händelsernas centrum och inledningsvis är hans pop så fast förankrad där i mittfåran att Cookies N Beans inte ens försöker ge den någon countryprägel.

Precis som utlovats varvar de egna låtar med gemensamma favoriter och när Cookies N Beans-tjejerna efter en kvart får allt rampljuset väljer de att göra en kabaretversion av Leonard Cohens ”First We Take Manhattan”.

Det är en gemytlig efterfest till kräftskivan där alla vokalister får ta plats men där det också blir tydligt att både Jöback och Cookies N Beans har svårt att komma förbi just det där gemytligt trivsamma.

Frida Öhrn, Charlotte Centervall och Linda Ström är alla duktiga sångare men det är Centervall som gör starkast intryck, kanske för att hon är den av de tre som anstränger sig minst just för att göra intryck; hon känns mest oförställd, helt enkelt.

Som bäst flyter Jöbacks och Cookies N Beans olika stilar samman i countrysoultagningen av Mauro Scocco-skrivna ”Är det här platsen”, men även ”Guldet blev till sand” låter mer jordnära än vanligt.

”Wicked Game”? Helt poänglös. Däremot får de ”Sing”, av brittiska mjukisrockarna Travis, att låta levande.

Men att sommarkänslan är lika frånvarande som vinterkänslan var påtaglig under julturnén för snart två sedan får nog snarare skyllas på blåsten och den tilltagande kvällskylan än på musiken.