Att ta en ny väg till jobbet eller umgås med folk i andra delar och kretsar av
staden har ungefär samma effekt. Det påverkar hela omloppsbanan. Du leds av
gravitationen, stjärnorna, övergångsställen och grön gubbe. Plötsligt står
du på andra sidan stan och inser att jorden inte alls är platt och att man
inte trillar ner i ett mörkt stup efter linje 6 sista stopp.
Ändå begränsas staden till de gator och torg vi väljer att beträda. Resten, de
platser vi väljer bort, är ett helt annat Malmö.
Här är det mer påtagligt än på många andra håll. För att vara en stad som är
rätt liten till växten är skillnaderna stadsdelar emellan och hur folk rör
sig väldigt stora.
Det var tydligt förra helgen när jag cyklade från Folkets Park till Limhamn.
Det både imponerade och förskräckte några vänner som bor på Möllevången när
de fick reda på min soloflygning över Atlanten. Med de skillnader,
framförallt vad gäller inkomst och ålder, som finns inom staden upplever nog
många Malmöbor avstånden mer begränsande och större än de egentligen är.
Alla är inte intresserade av att överbrygga de avstånden.
Häromdagen bläddrade jag i överklassmagasinet Gods & Gårdar, som en vän fått
en gratisprenumeration på. Senaste numret har en helsidesannons för en
helikopter: "För dig som själv vill styra över din tid och ta dig dit du
vill på ett snabbt och säkert sätt", står det under en bild på
luftfarkosten. "Bara du sätter gränsen för din egen frihet".
Jag har flera vänner som gjort flytten till finare områden inom staden. Ett år
efter flytten funderar de redan på hur de ska se till att barnen inte blir
rånade på mobiltelefonen när de är i det andra Malmö.
När vissa föräldrar på Linnéskolan för några år sedan blev förbannade för att
Kroksbäckselever var på väg att börja där fanns en del rasistiska inslag i
protesterna. Några år senare berättade rektorn att föräldrarna som gick
längst i sin ilska var sådana som en gång i tiden själva bott i Kroksbäck
och därefter gjort flytten över till Limhamn. Kanske är det inte alltid lätt
att förlika sig med sin egen resa och det man själv lämnat efter sig.
Själv cyklar jag hellre långsamt än flyger över stadsdelarna. Jag låter cykeln
glida fram som om jag hade fäst ett segel i styret. Men vilken syn det måste
vara att se staden från helikoptern, det där ovanifrånperspektivet. Som en
satellitbild av Malmö: Strandgatan, Sjövägen, Professorsgatan, Rasmusgatan.
Säg "ost", klick, ett klassfoto.