Ändå råkade jag halka in på Malmös historia som vålds- och kriminalitetsstad,
som nästan är lika djupt rotad som jultraditionerna. Ni vet, Lilla Chicago,
Backapågarna, Nydala Kickers, Lion Family. De arga papporna i Limhamn som
beväpnade sig med golfklubbor för några vintrar sedan pyntar också stadens
våldsgran.
Ur all statistik, alla procentsatser och nummer jag såg började plötsligt en
skrämmande ekvation lösa sig mitt framför ögonen på mig. Ett tydligt mönster
som pekade på vilka det är som faktiskt ligger bakom stadens mindre
smickrande varumärke som våldsstad. Och genast insåg jag att det handlar om
en grupp som jag själv tillhör, nämligen män. Över åttio procent av
våldsbrotten i Malmö begås av män, enligt polisen och Brottsförebyggande
rådet.
Jag kände mig tvungen att ta upp ämnet med en polare. Vi satt på Ölkaféet när
han lade upp sin hemsnickrade lösning om att alla pojkar borde tvingas bära
elektronisk fotboja så fort de kommer in i puberteten. Sedan får de ha en
sådan runt foten tills de fyller 21 år. Eventuellt 40.
Det lät lite väl hårt. Men å andra sidan, i ekonomiska kristider som dessa
brukar en del politiker passa på att kräva hårdare tag. Tänk att ingen ännu
krävt undantagstillstånd för alla malmöitiska män. Eller att ingen lagt fram
ett förslag om att stadens män ska gå en kurs om vilka värderingar som Malmö
bygger på.
Men vadå lågkonjunktur och kris förresten, den malmöitiska manlighetens
våldsholism har pågått sedan 1100-talet då hela staden kunde fått plats i
Entré. Kanske är det arvet som leder till skillnader mellan män och kvinnor
i brottsbelastningen. Eller är det något annat? Enligt Brottsförebyggande
rådet visar forskning att brottsligt beteende kan förstärka den manliga
identiteten.
En arbetskamrat påminde mig om att den malmöitiska manligheten är extra
lättsårad. Han nämnde manliga bilister som exempel, att många blir så
förbannade när de får kritik av gångare. Det är inte ovanligt att sådana
situationer leder till bråk med nävar. Som att männens Turning Torso-fasad
inte pallar trycket.
Varför diskuterar vi inte varför just män reagerar så här, varför tar vi för
givet att det ska vara så, undrade han. Kanske är det dags att vi betraktar
manligheten som ett renoveringsobjekt.