”En idé som inte får dig att svettas lite är ingen bra idé.” En konstnär jag träffade en gång hade skrivit upp den påminnelsen i sin ateljé. Att skaffa hund var en sådan idé. Som gav svettningar alltså. Och eftersom sommaren ändå skulle bli den svettigaste i Malmös mannaminne kunde vi lika gärna svettas lite extra.
Reaktionerna från omgivningen lät inte vänta på sig:
– Nej. Ni har ingen aaaning om vad ni ger er in på.
– Vet ni hur jobbigt det är?
– Ni kommer bli så bundna.
Låt säga att våra vänner sagt samma sak om vi istället sagt att vi skulle ha barn? Kanske tänker du att barn ändå bidrar till att föra vår värld framåt. Men. Det gör hundar också. Trots alla korvhögar som tinar fram på vårkanten.
Och bundna? Nej. Istället har vårt nytillskott Saskia, en bjässe på 50 kilo av rasen grand danois blivit en nyckel till ett helt nytt Malmö.
Det är en hemstad som både växt och krympt. Möllevångstorgets kommers, detta lördagslyckopiller, får numera betraktas på avstånd: inga tassar på torget under torghandel. Detsamma gäller Folkets park under sommarhalvåret. Däremot har åtminstone en Malmökrog insett att var tjugonde Malmöbo är husse eller matte. Där serveras grisöron till ölen på söndagar.
Som hundägare i en stad förstår man att man ständigt är iakttagen. Häromdagen kom en äldre dam fram till mig på gatan och utbrast:
– Nu får jag äntligen klappa henne. Hon växer så fort. Jag brukar se er varje dag från mitt fönster.
Sen har vi bichon frisé-kvinnan på balkongen runt hörnet som gladeligen slänger ner en bajspåse när jag behöver en extra. Och det rökande paret med den stora svarta hunden som alltid viftar glatt på händer och svansar från balkongen i huset mittemot.
Och träffar man på en grand danois-frände är det nästan så att man blir hembjuden på söndagsmiddag på stående fot.
Gränserna mellan hemma och borta börjar suddas ut så mycket att jag är en hårsmån från att gå ut i morgonrocken på Södra Förstadsgatan. För övrigt en rätt trevlig idé, ett litet tyst reclaim the streets på småtimmarna. I Kina är det en ganska vanlig syn. Där softar folk oblygt omkring i pyjamas på gatorna med en kanna te i handen.
Fast visst, det är hyfsat knepigt att se ut som en harmonisk Skanörsbo med havsnära hus när man iklädd morgonrock kryssar runt Södervärn med världens tröttaste ögon. Utseendet kryddas ofta av en dinglande bajspåse och en hund som nosar efter krogbesökarnas efterlämningar på Möllan en söndagsmorgon.
Men om ni skulle se någon i laxrosa plyschmorgonrock med en kalv i koppel så vet ni vem det är. Det är någon som går och tänker att hund, det är det näst bästa som hänt mitt liv hittills.
Lördag