Stadionområdet 2007. Det har just inträffat ett rån i området. Rånarna var ”dåligt förberedda” och ”personalsituationen hos polisen var god”, med Peter Mangs egna ord.
Rånarna åker fast. Peter Mangs råkar befinna sig i trakten. Han har en pistol med ljuddämpare på sig. Han går fram till en polisman och frågar vad som pågår.
– Medan jag har vapnet i handen, tummen på säkringen och fingret på avtryckaren var det ett intresse för mig att kunna hantera situa tionen utan att känna stress, säger han. Känna lugnet.
Vad som kunde brotts rubricerats som förberedelse till mord på en polisman var, är, i Peter Mangs värld inte något annat än en övning. Ett sätt att höja sig själv över omgivningen. Det är en huvudlinje i hans försvar.
– Jag har haft ett intresse att inför auktoritets personer kunna hantera deras auktoritet över mig, säger han när åklagare Håkan Larsson en bit in på eftermiddagen slutligen lyckats få honom att svara mer än enstavigt på frågorna.
Knepet att nå dit var att gå från detaljfrågor kring mordet i Ögårdsparken, där svaren blev ”inga kommentarer”, till tekniska spörsmål. Exempel: hur en ljuddämpare fungerar, vad han använde sina kamouflagemasker i lägenheten till, varför han byggde hylsfångare till vapnen.
– Jag försökte svetsa låsblocket [på pistolen] för att se om det skulle gå att få pistolen att cykla [mata fram] ammunitionen även med en ljuddämpare på, säger Peter Mangs.
Rösten är lugn, men ständigt ifrågasättande – ”upprepa frågan”, ”frågan är språkligt oklar”. Han talar ett par grader djupare än i det samtal med polisen från gripandedagen vi tidigare hört spelas upp.
Ett andra huvudförsvar är att flera andra personer hade tillgång till hans vapen delar – särskilt piporna, som sätter unika avtryck i kulorna och kan bindas till skjutplatser. Han hävdar att det funnits en pakt med medbrottslingarna.
– Du sa ju i de tidiga förhören att du inte lånat ut ditt vapen, undrar åklagare Håkan Larsson.
– Det var för att infor mationen jag erhöll [från polisen i förhören] ändrade sig.
– Så du anpassar din information?
– För att hålla det avtal vi har oss emellan.
– Avtal mellan vilka?
– Ingen kommentar.
– Varför vill du inte kommentera?
– Ingen kommentar.
Mangs vill bestämma, kontrollera situationen, det framgår tydligt. I frågor om hans så kallade träning och utrustning flyter för höret på.
– Nu väcks mitt intresse för att svara lite grand. Jag kan dra på mig en kamouflageluva och gå ut för att jag tycker det är intressant att testa ifall någon märker att jag har på den.
Han vill analysera effekterna av olika förklädnader och medvetet udda beteende på folk – som att stå på nersläckta parkeringsplatser och lysa på förbipasserande med en ficklampa, monterad på ett vapen. Han vill lära sig hantera skrämmande situationer. Och frigöra sig.
– Tryggheten i Sverige har sina fördelar. Men människor blir rädda för de mest bagatellartade situa tioner. Rädslan skapar ett beroendeförhållande, man springer till psykologen för minsta grej.
Han utvecklar, och ideo login – det åklagaren kallar konspirationsteorier – skymtar:
– Människor har blivit beroende och ofria. Rädslan ger ju en makt åt … bygger upp en maktstruktur, så som kyrkan har varit i vår kultur.
Samma frigörelsemotiv låg bakom erkännandet för vännerna:
– Jag har inte erkänt, jag har sagt många saker till [närmsta vännen]. Jag har visat en aggressivitet kopplad till vår alienation till samhället.
Upprepade gånger dömer han ut vännerna som lögnare, och antyder att det i stället är de som dödat.
Men på detaljfrågor kommer det som blivit Mangs hållpunkt, utöver hans eget ”intresse”:
– Ingen kommentar.