Den första tiden i häktet upplevde han som positiv jämfört med den tid han haft som "fri man".
– Jag har känt att jag inte saknar det som jag hade i samhället. Jag har under 2000-talet, speciellt, försökt bygga upp det man ska ha för att man ska anses vara en succé i samhället, sa Mangs till förhörsledarna.
Han berättade att han identifierat vad andra ansågs som statussymboler – jobb, bostadsrätt, bil och körkort – men att han upplevt att det inte gjort någon skillnad i hans eget liv.
– Jag känner mig i övrigt väldigt alienerad från samhället. Det är i kontrast till min vistelse här, en väldig oordning och en brist på struktur.
På häktet, där allt är strukturerat, kände Mangs att han passade bättre in.
– Jag har funnit en brist på enkla relationer som har funnits med vakterna. De enkla [relationerna], det har stört mig när jag levt ute i samhället att relationer är väldigt invecklade och kommunikationen väldigt flytande.
Till slut kom han att anse det vanliga livet som "obehagligt", berättade han.
– Jag trivs bättre i en institutionaliserad miljö där jag kan ha mitt eget tänk för mig själv som jag trivs med. Jag håller inte med er andra om speciellt mycket.
Han berättade om sin frustration inför samhället. Hur han har känt sig försvarslös och hur han upplevt omgivningen som svekfull. Det var också, medgav Mangs, hans känsla inför samhället som fick honom att börja begå brott.
– [Det har] lett till ett kriminellt beteende som ni inte kan acceptera och så, era kvarnar får mala och korthuset faller och bitarna får falla av när dom faller, sa Mangs utan att precisera vilka brott han syftat på.