– Man ska skapa ett förtroende, ja, men det måste vara genuint, det får inte handla om manipulation. Och så ska man föra en vettig argumentation med den misstänkte – vad tjänar han på att inte medverka?
Så man börjar långt ut, med något ofarligt, som ”vad har du för skonummer”?
– Nej, den taktiken ger sällan resultat. Det första är att skilja på människan och den kanske bestialiska handling han misstänks för.
– Vi ska rekonstruera händelseförlopp objektivt – vad som egentligen har hänt – och subjektivt – vad var avsikten med handlingen. Och att rekonstruera är att söka sanningen i ett material oavsett hur den sanningen ser ut. Då kan man inte ha inställningen till en människa att det här är en jävla skitstövel.
Särskilt en misstänkt som likt Peter Mangs aldrig varit i polisförhör tidigare är kraftigt spänd, menar Royne Nilsson. Och därmed känsliga för nyanser i förhörsledarens beteende.
– Man måste vara tydlig med att det du gjort accepterar jag inte, men jag accepterar dig. Då kan man sedan vara rätt rak i sin kommunikation i gengäld.
Målet ska inte vara ett erkännande, utan att få igång den misstänktes kommunikation.
– Vi kan ju inte tvinga någon att tala. Alla är i sin fulla rätt att hålla tyst. Men är det någon som nekar helt och hållet, så får de väl börja förklara vad de har gjort den här dagen. Det ska alla kunna berätta.
Och överraskningsmomentet – till exempel att visa bilder på brottsoffer för att skaka om den misstänkte?
– Med en person som förnekar brott och där det inte finns bindande bevis är det helt förkastligt som jag ser det.
Royne Nilsson använder ett uppmärksammat mord i Gävle som avskräckande exempel i sin undervisning för förhörsledare. Pojkvännen till mordoffret i fallet förevisades bilder från mordplatsen.
– Jag förstår inte vad man tänkte på, då hade man dessutom hittat en annan mans DNA på brottsplatsen. Jag använder det fallet för att visa vad som händer när förutfattade meningar och fördomar får överhanden.
Bevismaterial ska användas strategiskt. Enkelt talat: inte visa alla kort på en gång, utan diskutera igenom de besvärande uppgifterna i utredningen en efter en.
Vad händer om den misstänkte tystnar när han inser den fulla styrkan av bevisen?
– Till slut får man ofta den effekten, men då är det för sent. Man har fått personen att tala emot sig själv så många gånger redan och mot bevisen, att man kan ifrågasätta tillförlitligheten när det kommer till domstol, säger Royne Nilsson.
Alltså: även om den misstänkte inte kommenterat detaljer i utredningen kan frånvaron av svar bli besvärande i den följande rättegången.