Polisens foto visar ett kulhål 145 centimeter över marken in genom ett köksfönster på Sörbäcksgatan. Det måste vara ett närskott, eftersom gångbanan utanför gränsar till en fem meter djup avsats. Skottvinkeln visar att den här gången – den 21 oktober 2010 – smög inte skytten bland buskar eller sköt från långt håll som tidigare.
Kulan strök i höfthöjd längs ena sidan på lägenhetsinnehavaren och skadade även hennes väninna i ena armen. Om den tagit någon eller några decimeter åt sidan hade den satt sig i kvinnans ryggrad.
– Jag var så rädd efter att det hände. I flera månader vågade jag inte gå ut, vittnade kvinnan på torsdagen. Och min pojke vågar fortfarande inte gå nära fönstren där vi bor, han är rädd att någon ska skjuta honom. Han fick ta stark medicin för att inte vara så orolig.
Familjen har fortfarande kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin efter upplevelsen.
Polisens tekniker hittade en splittrad kula i lägenheten. Kulan knyts svagt till en av Mangs pistolpipor. Och lika svagt, med graden +1 (av +4 möjliga), till kulor från fem andra skjutningar i Malmö 2009–2010. Åklagare Solveig Wollstad fyllde i sin framställning på med indicier för att peka ut Mangs: tiden före skjutningen vann han en skyttetävling i sin klubb, han köpte vapentillbehör, han kartlade personer.
Vid tiden för skottet jagade polisen aktivt efter en ensam serieskytt – ändå ska Mangs ha vågat risken, hävdar åklagarna. Bara dagen före skottet slog polisen på stora trumman och började kalla in mer folk, samt larmade Operativa Rådet i Stockholm för att få än mer resurser. Den omedelbara anledningen: skottet mot en väntande busspassagerare på Eriksfältsgatan den 19 oktober.
Även det offret är märkt för livet: kulan tog i lungan och mannen har starka smärtor som han medicinerar för.
– Det kan ta några år till säger läkarna, eller så får jag ha det resten av livet, de vet inte, förklarade mannen i rätten på torsdagen. Den dagen när jag blev skjuten förstördes mitt liv – jag har svårt att sova, jag har mardrömmar. Men det värsta är att jag alltid är rädd när jag ska gå ut.
Han sköts i ryggen, från ett skogsparti, och vet inget om skytten. Inte heller det vittne som hjälpte honom att larma polisen såg någon annan. Och kulan som plockades ur hans kropp knyts inte till Mangs vapen, endast med +1 säkerhet till flera av de övriga skjutningarna.
Mangs nekar helt och till försvar kallades vittnesmål från en sjuårig pojke – hans mamma berättade att pojken sett en bil vid tiden för skottet, som sedan kört iväg.
– Men jag vet inte, egentligen, sa mamman. Hur mycket ser en sjuåring. Han ser polisen komma och så vill han prata, men vad har han egentligen sett?
Peter Mangs vägrar fortfarande att svara på frågor i rätten.