I gårdagens Sydsvenskan berättade vi om Habiba Labi, mamma till en ung kvinna som mördades i Malmö tidigare i år. Hon har kommit från Marocko för att ta farväl av sin dotter, men också för att ta hand om de fem barnbarnen.
Socialtjänsten utreder just nu om hon är lämplig som vårdnadshavare.
Varje år mördas sjutton kvinnor i Sverige av en man de haft en nära relation till.
De fyra kvinnor som har mördats i Malmö det senaste året har tillsammans lämnat nio barn efter sig. Barn vars framtid nu samhället ska trygga.
– Alla har fått hjälp av sociala myndigheter. Vi har gott om resurser för att ta hand om de här barnen, säger Sema Soer, enhetschef för sociala resursförvaltningen i Malmö.
När ett barn mister en av sina föräldrar genom att den ene dödar den andre är utgångspunkten att ärendet ska behandlas på samma sätt som om barnet förlorat vårdnadshavare på andra sätt.
I första hand utreder socialtjänsten om barnet kan bo tillsammans med en nära anhörig. Om det inte finns några anhöriga, eller om de bedöms vara olämpliga som vårdnadshavare, försöker man hitta ett familjehem.
Efter den senaste tidens händelser har flera familjer i Malmö hört av sig till socialtjänsten och erbjudit sitt stöd.
– Det kommer att lösa sig, absolut, säger Sema Soer.
I väntan på en långsiktig lösning kan barnet få bo några månader i en jourfamilj. Om det behöver extra stöd placeras det på en barn- och familjeinstitution. Här finns professionell hjälp i form av psykologer eller specialiserade socionomer.
Agneta Åhlund är chef för Rädda Barnens Sverigeprogram och psykoterapeut med lång erfarenhet av barnpsykiatri. Hon menar att barn som förlorat sina föräldrar genom att den ene dödat den andre kan leva ett bra liv trots traumat.
– Men det krävs mycket tid, stöd och hjälp, både i det akuta skedet och senare genom livet.
I de här fallen försvinner ofta båda föräldrarna ur barnets liv eftersom en av dem hamnar i fängelse. Vilken roll föräldern kommer att ha framöver är individuellt. Det bestäms med utgångspunkt från barnets behov.
– Många barn vill inte ha någon kontakt, men för somliga kan det vara viktigt. De kan behöva få svar på frågor eller ställa pappan till svars. Det viktigaste är att barnet befinner sig i en trygg miljö där det kan bygga upp tilliten till vuxna människor igen.