"Ofta går jag hem ensam klockan elva på kvällarna"

Malmö.

Lirije Latifi känner inte igen den mörka bilden av Rosengård som rapporten utmålar. "Visst finns det problem, men man kan inte stämpla alla 21 000 invånare här som extremister", säger hon.

Lirije Latifi är välkänd i Folkets hus i Rosengård.

Alla hejar på henne när klockan närmar sig halv sex på onsdagseftermiddagen då stadsdelsfullmäktiges möte börjar. Hon sitter där för Socialdemokraterna.

Lirije Latifi leder också partiets lokala avdelning i stadsdelen och var tidigare ordförande i en kosovoalbansk kvinnoförening. Tills nyligen arbetade hon på ABF som administratör. Hon är alltså knappast en kvinna som skulle låta sig kontrolleras och trakasseras av ”ultraradikala islamister” vilket förekommer i Rosengård enligt rapporten.

– Jag har hört om det, men jag kan inte tänka mig att det är så utbrett. Jag känner inte någon personligen som har råkat ut för den typen av problem.

Redan 1979, året då hon flyttade till stadsdelen, var dess rykte skamfilat. Själv har hon aldrig bott någon annanstans i Malmö.

– Jag gillar närheten till centrum, parkerna. Jag tycker också om blandningen av folk, för det fungerar bra för det mesta faktiskt.

Hon blev väldigt upprörd och ledsen när en svensk kvinna inte ville vara med på en studiecirkel enbart för att den skulle hållas i Rosengård.

– Hon har aldrig varit här, men ändå visste hon att det är farligt. Själv är jag inte det minsta rädd. Ofta går jag hem ensam klockan elva på kvällarna.

– Egentligen är det inte värre här än på andra ställen, lägger hon till.

Men alla bränder och annan skadegörelse¿. Statistik som visar att ...?

– Jo, men statistik måste läsas på rätt sätt. Hur många barn bor inte här?! Det är klart att förstörelsen är större när det finns många barn i området.

Just trångboddheten anser hon vara källan till många problem. Hon har propagerat för inflyttningstopp till Rosengård för nyanlända flyktingar och tror att fler nya lägenheter skulle göra skillnad. Bland annat skulle barn och ungdomar inte behöva hänga ute på grund av det inte finns plats hemma.

Utbildning och jobb är förstås två andra vägar ut ur utanförskapet, anser hon.

Men vad har Rosengårdsborna själva för ansvar?

– De som inte är inne i samhället har svårt att känna ansvar för det. Människorna här har flytt från krig, vissa har aldrig fått någon chans. Klart att de måste engagera sig, utbilda sig, men myndigheterna måste hjälpa till.

Vad säger du till dem som tror att vissa Rosengårdsbor bara är intresserade av att leva på socialbidrag och hänga i källarmoskéerna?

– Vilken människa vill leva ett sådant liv? frågar Lirije Latifi förvånat.

Kommentarer

Ulf Sempert, polismästare.

Är bilden av en begynnande politisk och religiös extremism korrekt?

– Jag har inte läst rapporten, men jag har fått lite information. Det kan nog ligga en del i vad där står.

Vad kan polisen göra åt situationen?

– Som jag ser det är läget gynnsammare än någonsin tack var det som hände före jul i fjor. De dramatiska händelserna gjorde att vi fick kontakt med flera organisationer som vi bara visste namnen på tidigare. Det finns massor av goda krafter i stadsdelen.

– Föreningarna vill gärna att vi informerar om det vi vet om brott mot kvinnor, vad vittnesskydd innebär och hur skyddat boende fungerar.

Var det något som överraskade dig i mötet med det ”nya” föreningsfolket?

– Många tyckte att vi borde finkat fler av bråkmakarna för lagföring, men vi hade begränsade möjligheter till detta.

Ilmar Reepalu, finanskommunalråd, kommunstyrelsen ordförande (S).

– Rapporten, trettio djupintervjuer, är inte mer än ett fragment av verkligheten. Men vi måste självfallet uppmärksamma det rapporten pekar på. Och ha klart för oss bakgrunden, den extrema trångboddheten, ebo-systemet.

– Skolverket måste i sin tur grans-ka de religiösa friskolorna ingående, se till så att de följer skollagen och inte, för att ta ett exempel, blir till koranskolor.

– Det är oroande och obehagligt om det är så att kvinnor som inte tidigare burit slöja tvingas till det i vårt land. Eller att flickor och pojkar inte får sitta på samma bänkrad i skolklassen.

Vad kan Malmö stad göra?

– Vi arbetar sedan länge med integration av nya medborgare. Men jag tror att vi måste gå igenom bidragsreglerna till föreningar och projekt. Reglerna måste vara tydliga. Det är viktigt att inte pengar går till dem som motarbetar demokrati och integration.

Midhat Ibrahimbegovic, Islamic Center.

Vad göra åt en begynnande politisk och religiös extremism?

– Kommer någon av våra elever och berättar om en person med extrema åsikter så tar vi först avstånd och sedan pratar vi med personen. Vi försöker övertyga honom eller henne om det felaktiga i synen på religionen och samhället.

– Vi tror på utbildning och åter utbildning. Och information, inte minst till dennes föräldrar. Vi försöker inpränta att det bara blir problem i framtiden om denne håller fast vid sina extrema åsikter.

– Grunden för vår dialog är att vi bor, arbetar och studerar i Sverige. Därför ska vi följa svensk lag. Inget annat gäller.