– I matte fick jag särskilt stöd. Vi var en liten grupp med extralärare. Det
var bättre, vi var inte så många så vi kunde koncentrera oss bättre, säger
Diana Hetkler.
Nu går hon på individuella programmet på Bellevuegymnasiet i Malmö. Hon vet
inte varför det inte blev något särskilt stöd i svenskan och engelskan,
trots att lärarna sagt att hon behövde det.
Valentina Imeraj gick i särskild undervisningsgrupp i svenska och matte, men
kände ändå inte att lärarna hade tillräckligt mycket tid.
– De andra eleverna behövde ju också hjälp, säger hon.
Nemanja Stojanovic kände att det gick sämre i svenska i nian. Han frågade sin
lärare hur han låg till.
– Hon svarade att det får du se när du får ditt betyg. Jag gillade inte det,
jag ville veta vad jag kunde förbättra. Men jag sa inget, jag skämdes och
tänkte att hon kanske blir sur. Hon var ganska sträng, säger han.
I matematiken fick han stödundervisning, men inte förrän hans mamma ringt
skolan och sagt till.
Cindy Salvador fick gå kvar i klassen men hade extralärare på
engelskalektionerna, och klarade godkänt.
– Hon sa ’du kommer att klara det’. Hon fick mig att tro att jag skulle klara
det. Och då klarade jag det, säger hon.
Varför är det så många som går ut skolan utan godkänt i kärnämnena?
– Man har inte så stort intresse, man ser inte fram mot gymnasiet. Man tänker
alltid att man har tid på sig att förbättra sig, säger Diana Hetkler.
Vad behövs för att fler elever ska få godkänt?
– Vissa lärare hjälper inte så bra. Om man hade förstått när de förklarar så
hade man gjort mer, säger Valentina Imeraj.
– Lärarna borde ha enskilda samtal med alla i klassen om vad läraren borde
förbättra, tycker Nemanja Stojanovic.
– Om det inte funkar borde man få byta lärare, säger Diana Hetkler.
Cindy Salvador tror att föräldrarna kan göra skillnad för hur mycket stöd en
del barn får.
– Alla föräldrar vill barnen väl. Men vissa föräldrar ringer inte till skolan,
andra ringer oftare, säger hon.