Margot Olsson är förfärad över uppgiften att 45-åringen, som i måndags erkände
att han knivhuggit sin exsambo till döds förra veckan, var på fri fot
samtidigt som han väntade på att hans ettåriga fängelsedom skulle prövas i
hovrätten under våren.
– En sådan här sak får inte hända. Det är förfärligt, säger hon.
– Vi vet att det i sådana här fall är typiskt med
upprepningar. Det händer att kvinnor får beskedet att det inte fanns
häktningsskäl eftersom de är skyddade. Vad det faktiskt innebär är att
kvinnorna måste gömma sig för att männen ska få gå fria.
För trots att kvinnorna har skyddat boende och skyddade uppgifter går de
aldrig helt säkra, berättar Margot Olsson.
– På kommunala boenden kan vi garantera att ingen annan kommer in. Men på
kvinnojourernas boenden finns det ingen personal som vakar och kvinnorna har
därför inte samma skydd. Den största risken är dock när kvinnorna rör sig
till och från bostaden. Många känner att de lever för att överleva, säger
hon.
Hur menar du?
– Kvinnorna vill leva, men de vill ha ett vettigt liv – ett normalt liv. Men
då står de inför flera val: ska de inte få röra sig ute? Ska de flytta långt
bort och därmed bli av med kontakten med familj och bekanta? Har de barn
måste de i sin tur lämna sin skola och sina vänner. Det handlar om oerhörda
begränsningar i livet.
Kvinnan som knivmördades på gården i bostadsområdet Lugnet hade
tilldelats ett skyddat boende av sin hemkommun Vellinge.
De två barnen, tre och sex år gamla, som tvingades bevittna mordet på sin
mamma har nu placerats på ett erfaret jourfamiljhem.
Eftersom det var en annan kommun som ansvarade för kvinnan betonar Margot
Olsson att mordet egentligen inte är en Malmöfråga.
Men mordet skedde trots allt i Malmö och kommunen ser kontinuerligt över sina
egna rutiner.
Borde Malmö stad och andra kommuner kunna erbjuda kvinnorna ett bättre
skydd?
– På kommunala boenden finns det personal dygnet runt. De öppnar dörren, inte
kvinnorna. Att man har livvakt är ovanligt. Ingen i världen som vill röra
sig ute kan ha skydd dygnet runt, säger Margot Olsson.
Istället vill hon flytta fokus mot den våldsamma mannen.
– Man måste få honom att ändra sig. Det är där man kan göra skillnad. På
kommunen har vi insatser för män. Men vi kan bara motivera dem, inte tvinga
dem. Det kan bara kriminalvården göra genom sina program, säger hon.
– Ett kontaktförbud är bara en markering: håll dig borta. Det är inget skydd.
Det är därför polis och domare är så restriktiva med att dela ut förbudet.
De är oroliga för att det ska ge en falsk trygghet.
Margot Olsson, kvinnofridssamordnare i Malmö stad.
Sydsvenskan, måndag 20 februari 2012.
Sydsvenskan, tisdag 21 februari 2012.