Vad är din förklaring till att antalet personrån har ökat så kraftigt det
senaste året?
– Det finns säkert flera förklaringar. Men utan tvekan är det så att våra
ungdomar i större utsträckning bedömer att det är fullt möjligt att gå ut
och råna, att det är okej.
– Över åren har vi sett olika cykler, ibland ökar antalet rån, och ibland
minskar det igen. Det är inte så att vi har en kurva med starkt stigande
numerär, som bara går uppåt.
– Det är kanske så att vi i efterhand får en förklaring. Men ännu har jag
inte hört någon. Vissa säger att rånen ökade på grund av att vi hade rätt
varmt klimat under oktober och november, så att fler ungdomar än normalt
vistades utomhus.
I september sa du och länspolismästare Anders Danielsson i en debattartikel
att ”ingenting just nu har högre prioritet än att komma tillrätta med
rånsituationen”. Då är väl den stora ökningen av antalet rån ett
misslyckande för polisen?
– Ni inom massmedierna är väldigt snabba med att tala om hur mycket
brottsligheten har ökat. Men de senaste siffrorna visar att det bara
inträffade 68 rån i december och 68 rån i januari. Om den trenden håller i
sig skulle det innebära att rånen har minskat igen.
– Jag vågar påstå att rånen fortfarande har den högsta prioriteringen av
alla brott, tillsammans med mord och familjevåld. Det finns nog ingen
enskild brottskategori som vi har en så stor satsning på och där vi avsätter
så mycket resurser som just rånen.
– Jag tillhör definitivt dem som inte anser att det är polisens misslyckande
som står bakom ökningen av rån i oktober och november. Det är definitivt en
samhällsfråga, inte bara en polisfråga. Men vi har naturligtvis ett ansvar i
detta och vi tar det ansvaret fullt ut genom att vi prioriterar denna
verksamheten så högt.
Hur ska polisen få bukt med personrånen?
– Det finns en långsiktig och en kortsiktig metod. Den långsiktiga metoden
handlar om att skapa goda livsvillkor, med god skolgång, möjligheter att få
arbete och goda fritidsaktiviteter, så att ungdomar på bästa sätt kan
använda sin energi till annat än kriminalitet och rån. Det handlar om att
bryta utanförskapet.
– Ju mer goda, förebyggande insatser som görs desto mindre repressiv
verksamhet behövs. Vi är ivriga påhejare av Drömmarnas Hus, som vi vet har
väldigt många bra projekt. Vi tycker också att det är bra med
spontan-idrottsplatserna, som vi vet drar till sig många ungdomar. När
ungdomar har bra fritidsaktiviteter minskar ingivelsen att hitta på något
brottsligt. Vi önskar oss fler sådana positiva aktiviteter.
– Kortsiktigt måste vi tillsammans – polis, socialtjänst, skola och
föräldrar – snabbt bryta ungdomarnas kriminalitet och skapa tidiga
reaktioner på brottsligheten.
– Vi vill se ett trendbrott över tiden, inte bara att rånen minskar nu i
december och januari. Vi vill skapa bästa möjliga förutsättningar för att
hålla nere antalet rån under mars, april och maj när vi vet att det är
mycket fler ungdomar som rör sig ute på stan.
Vilka resurser eller maktbefogenheter saknar du för att kunna göra något åt
personrånen?
– Vi vänder oss till myndighetsledningen om det är något vi behöver eller
önskar oss. Under hösten har vi haft förstärkning på utredningssidan från
länskriminalen. Vi har och har haft en stor satsning på trygghet längs
stråket i city, med upp till 26 poliser som patrullerade.
– En stående önskelista finns inte. Men det råder ingen tvekan om att rånen
tarvar personell kraft. Och jag ser att vi sätter av mer personal för att ta
hand om ungdomskriminaliteten nu än vi gjorde för två år sedan.
Flera av de pojkar som är med och rånar är tolv, tretton eller fjorton år.
Vad kan polisen göra åt dem? Vad skulle du önska att ni hade för
befogenheter?
– Ungdomar under femton år är inte straffmyndiga. Det finns skäl för det,
det är andra instanser som har huvudansvaret: föräldrar, skola,
socialtjänst. Det är lämpligt.
– Jag vill inte ha polisiära befogenheter att frihetsberöva trettonåringar.
Däremot hoppas jag att samhället totalt kan få bättre förutsättningar att ta
hand om mycket aktivt kriminella ungdomar, så att de förstår att något är
riktigt galet. Många ungdomar som får fängelsestraff undrar varför ingen sa
till dem tidigare.
De rånare som inte blir stoppade fortsätter ofta att begå fler och grövre
brott. Två exempel är rånmordet på restaurang Wendis och mordet på Gustav
Adolfs torg häromveckan. Hur ser du på det framtidsperspektivet?
– Bland dem vi inte kan stoppa i tid finns ett litet antal som blir
yrkeskriminella. Det är ingen skillnad mot förr, ett litet fåtal har blivit
yrkeskriminella i alla tider. Ett skäl till att vi satsar så mycket på att
bryta ungdomskriminaliteten handlar om att de inte ska gå in på den här
banan, att de inte ska begå de ”strategiska brotten”, som Brottsförebyggande
rådet pratar om. Många ungdomar snattar ett par gånger, och sedan slutar de.
Men de som exempelvis rånar eller stjäl bilar löper mycket större risk att
fastna i ett kriminellt beteende.
– Vi tittar på vilka som riskerar att komma in på den kriminella banan, för
att kunna punktmarkera dem. För ett år sedan gjorde vi en lista på 31
ungdomar som vi bedömde som särskilt skyddsvärda, särskilt viktiga att
avbryta i sin kriminalitet. Vi var väldigt framgångsrika med att stoppa dem:
hälften blev tvångsomhändertagna, och var av den anledning borta från
kriminaliteten i minst ett halvår. Resten tog vi hand om på annat sätt. Det
dämpade inte bara dem, utan även kriminaliteten i grupperna omkring dem. Det
är precis enligt läroboken.
– På motsvarande vis har vi nu en lista på 27 ungdomar som vi tycker är
särskilt intressanta. En del av dem är unga, och kommer att bli föremål för
vår intensiva närvaro. De har ett val att avbryta sin kriminalitet. Men om
de inte gör det kommer vi se till att de med stor sannolikhet blir lagförda.
Nu är det två år sedan du blev polismästare i Malmö. Hur har den här tiden
varit?
– Det är en spännande och utvecklande tid att vara polismästare i Malmö. Jag
tycker att vi gör mycket som är bra. Vi tar oss an och metodutvecklar vår
verksamhet. Men onekligen har vi en hel del utmaningar: både den
organiserade grova kriminaliteten och ungdomskriminaliteten.
– Det handlar mycket om underrättelsestyrt arbete. Jag vågar påstå att vi
idag har betydligt tydligare styrning för vårt arbete än för några år sedan.
Dessutom har det tillkommit en del arbetsuppgifter, som mord och grova
narkotikabrott, som numera ingår i det territoriella ansvaret.