– De skötte sig mycket bättre den här gången, säger 84-åriga Lea Gleitman om
den stora polisinsatsen under söndagens Israeldemonstration.
Hon kan pusta ut när de sista tonerna av Israels nationalsång Hatikva tonar
ner och de cirka 400 Israelvännerna viker ihop flaggorna och plakaten och
beger sig hemåt – delvis under poliseskort.
Två mycket kraftiga fyrverkeripjäser och en raket i luften som
motdemonstranterna sköt störde inte sammankomsten nämnvärt.
Talarna, bland andra folkpartisten Birgitta Ohlsson, pratade ostört.
Cirka två hundra poliser och 20 piketbussar fanns på plats. Alla som ville in
till demonstrationsplatsen framför rådhuset fick visa leg.
– Jag är glad att det blev så här. Förra gången fick jag fly som en
förbrytare, säger Malmöbon Lea Gleitman omgiven av väninnor som instämmer i
hennes goda omdömen om polisen.
Påbylsad en tjock vinterjacka mot den kalla vinden var hon på plats i god tid
innan manifestationen började klockan 14 på söndagseftermiddagen. Trots att
hon i tumultet i samband med den förra demonstrationen fick en sten i axeln
och hade ont i en vecka tvekade hon inte att komma till Stortorget under
söndagen.
Att stödja Israel är en självklarhet. Hon överlevde förintelsen, men ingen av
hennes föräldrars sexton syskon i Polen gjorde det.
– Vi har rätt precis som alla andra att säga vår åsikt.
Lea Gleitman kan förstå motdemonstranternas vrede. Men bara delvis.
– Visst är det hemskt med döda kvinnor och barn i Gaza. Men det är Hamas fel
för att de gömmer sig bland civila, säger hon.
– Extremister.
Malmöbon Aleksander Gerszbejn, med stadigt grepp om israeliska flaggan, har
sin åsikt klar om de drygt två hundra motdemonstranterna.
Polisen har trängt undan dem ända ner till parkeringen på Stortorget.
Slagorden "Död åt Israel", "Israel mördare"
och "Bojkotta Israel", hörs knappt framför rådhuset.
– Visst får de demonstrera mot Israel. Men de här hatiska parollerna. Det är
horribelt, säger han.
På andra sidan staketet håller Anwaar al-Sharkaw plakat med texten "Vi
kommer inte att erkänna Israel". Hennes dotter Fatimah al-Sharkawi
säger att hon demonstrerar för att hon bryr sig om sitt hemland Palestina.
– Vi har mer rätt att vara här än dem. Israel dödar barn.
En bit bort från klungan av motdemonstranter och poliser står Ali Jebr. Han
ogillar våld och säger att de som skriker och kastar raketer har så mycket
ilska i sig som de inte kan behärska.
– De tänker inte med huvudet, de lyssnar på sitt hjärta.
Åtta personer greps, misstänkta bland annat för hot mot tjänsteman, och
ytterligare fem omhändertogs.
Ali Jebr lägger även en del av skulden på polisen. Att det är många poliser
och bussar på plats triggar i gång killarna. Efter den senaste tidens
rapportering om polisens rasistiska glåpord har han märkt en förändring på
folks syn på polisen.
– Det finns ingen respekt för polisen längre.
En kvinnlig polis har anmält några motdemonstranter sedan hon ett 20-tal
gånger kallats rasist och hora. Källor inom polisen uppger för Sydsvenskan
att flera poliser anklagats av motdemonstranterna för att ha suttit i "rasistbussen",
trots att de tre poliserna som fällt de rasistiska uttalandena inte deltog i
söndagens insats.