VÄRDEGRUNDSPANIK
Vi har under det senaste åren haft värdegrundsfrågor högt på dagordningen. Det
är där de skall befinna sig. För att de skall hålla sig kvar måste de bli en
naturlig del i vardagen. Det krävs då en trovärdighet i hanteringen av
dessa, för hela samhället viktiga frågor.
Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter
trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man
från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det
handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare. Vi har också hört
av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning.
Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra
interna produktioner.
Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet
vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk
medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för
tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för
smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna
referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på
Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon
annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske
lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige
beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart.
Vad håller vi på med?
En ytterst allvarlig värdegrundsfråga är den om hur vi skall förhålla oss till
varandra. Det vi kan konstatera i dagsläget är att vi väljer att prata förbi
varandra i dessa frågor. Det är viktigt att ta upp synpunkter i det forum
man befinner sig i. Det vi annars är på väg in i är livet man levde i gamla
östeuropa. Vi vill inte ha en arbetsplats där man inte vet om någon
”rapporterar” vidare vad som sägs vid utsättningar, fikabord eller
omklädningsrum. Ett angiverisystem dödar all diskussion och begränsar
yttrandefriheten. En öppen diskussion i värdegrundsfrågor är vital. Vad
håller vi på med?
Vi måste också hitta ett normalläge på vår arbetsplats där det inte är en
självklarhet att polisanmäla varandra. Det får inte vara en självklarhet att
som chef, skriva en anmälan bara för att inte själv riskera att, i ett
senare skede, bli anklagad för att man ”inte gjort något”. Vad håller vi på
med?
Vårt arbete är utsatt i många delar. Vi skall i dessa delar möta det samhället
i övrigt inte kan hantera. Vi skall försvara yttrandefriheten i alla lägen.
Vi skall värna den svage och utsatte. Vi har en skyldighet att ingripa med
våld. För att alla dessa våra kanske yttersta och svåraste arbetsuppgifter
skall kunna genomföras på ett så säkert sätt som möjligt, måste vi alltid se
till att vara underrättade och uppdaterade på det aktuella läget. Det är då
en självklarhet att vi måste använda underrättelser i den form de kommer
till oss. Vi kan inte skriva om och anpassa uppgifter till något lämpligt
och ”passande” efter en kontakt med språkrådet på RPS. Det handlar om vår
säkerhet och om våra uppdragsgivares säkerhet. Vad håller vi på med?
Vår uppfattning är att det som pågår i dagsläget skadar värdegrundfrågorna
långt mer än t ex några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i
en polisbil. Vi har nu enligt vår uppfattning förlöjligat en av de senaste
årens viktigaste frågor för polisen. Vi ber därför vår ledning, våra
medlemmar och övriga arbetskamrater att fundera kring … vad vi håller på med?
Stefan och styrelsen
Myndighetens ledning har kontaktats innan detta skrevs och vi är överens om
att, tillsammans, arbeta för att hitta de lösningar som krävs.